Under 2009 minskade förskrivningen av antibiotika i öppenvården med 7,4 procent. Förskrivningen till barn 0–6 år minskade med hela 17,2 procent. Det framgår av årets SWEDRES-rapport om antibiotikaresistensläget i landet.
– Att förskrivningen minskar gör att vi känner oss stärkta i vårt sätt att arbeta – att mäta och räkna och sedan kommunicera tillbaka till vården, säger Ulrika Dohnhammar, apotekare på Strama.
Förskrivningen varierar dock ganska mycket mellan länen. Mest antibiotika förskrivs i Stockholm, 430 recept per 1 000 invånare, och minst i Västerbotten, 311 recept per 1 000 invånare. Stramas mål är 250 antibiotikarecept per 1 000 invånare.
Till ljusglimtarna i årets rapport hör att penicillinresistenta pneumokocker minskar. På tio år har antalet fall i runda tal halverats. Vankomycinresistenta enterokocker, VRE, som knappt förekom i Sverige för tre–fyra år sedan, har minskat från 618 fall 2008 till 402 fall 2009. MRSA-fallen (meticillinresistenta Staphylococcus aureus) ökar visserligen, men spridningen på sjukhusen är under kontroll, något som visas av att mindre än 1 procent av alla stafylokocker i blododlingar är av MRSA-typ. I många sydeuropeiska länder är siffran uppemot 50 procent.
Det stora orosmolnet är de ESBL-bildande (extended spectrum betalactamases) bakterierna. 2009 rapporterades 3 754 fall. Mellan andra halvåret 2008 och andra halvåret 2009 ökade ESBL-fallen med 27 procent.
– Att ESBL ökar är särskilt besvärligt eftersom det är tarmsmittor som finns i miljön, men också för att det är just mot de här gramnegativa bakterierna som bristen på antibiotika är störst, säger Otto Cars, ordförande i Strama.
En markant ökning av ESBL-fallen har de senaste åren noteras i gruppen 0–4 år, vilket bland annat kan hänföras till utbrott på neonatalavdelningar, vid några tillfällen med dödsfall som följd.
Särskilt bekymrande är att det även rapporteras enstaka fall av ESBL-bildande bakterier som är resistenta mot karbapenemer. Fallen är få, och samtliga rör patienter som fått sjukhusvård i södra Europa.
Att resistensen ökar trots att förskrivningen minskar kallar Otto Cars för en paradox. En annan omständighet som han – med klar ironisk udd – benämner som en paradox är att landstingen tampas med ständiga överbeläggningar, trots att det – åtminstone enligt Sveriges Kommuner och landsting – inte råder någon vårdplatsbrist.
– All omflyttning av patienter ökar risken för spridning av smitta. Om det inte är för få vårdplatser som är orsak till överbeläggningarna – vad är det då? Man måste sätta sig ner och försöka hitta en öppning, säger Otto Cars, som efterlyser ett »strategiskt ställningstagande«:
– Om man inte gör något nu kommer det att kosta ännu mer senare, när man kanske tvingas stänga ner avdelningar.
