Läkartidningen är med när barn- och flyktingläkaren Henry Ascher från Göteborg återser och omringas av sina arbetskamrater på NHV, Nordiska högskolan för folkhälsovetenskap. Alla vill veta hur det var när israelisk militär bordade »Sfendoni«, ett av sex fartyg i konvojen Ship to Gaza.
– På vissa sätt känns det som inträffat fortfarande overkligt, säger Henry Ascher.
En av kollegorna berättar att hon upptäckte Henry Aschers foto på en löpsedel i Ryssland, där hon just då befann sig. Hon förstod att han tagits till israeliskt fängelse och oroade sig för hans liv.
– Jag har mötts av stor värme sedan jag kom hem, lägenheten är full av blommor. Och när jag satt fängslad skrev Svenska barnläkarföreningen brev och krävde att jag skulle friges.
Klockan fyra på natten måndagen den 31 maj medan en lysande måne spred ljus över vattnet bordade israeliska soldater i full stridsmundering och med täckta ansikten lastbåten »Sfendoni«.
– Jag rusade ner på mellandäck där vi hade sjukvårdsutrustning och hörde skrik, knallskott och tumult. När jag kom upp på övre däck såg jag rester av paintball-kulor och gummikulor. Soldaterna använde också knallskott, elpistoler och tårgas.
Tillsammans med en palestinsk läkare som fanns ombord fick Henry Ascher ta hand om dem som behövde vård.
– Jag tog med mig sjukvårdsutrustning upp på övre däck och betedde mig som jag hade rätt att röra mig där som läkare, och efter en viss argumentation så kunde jag det.
Flera patienter hade sårskador runt ögonen, många hade inte kunnat ta sina mediciner.
– En kille som hade instabil diabetes och hypoglykemi blev väldigt dålig. Han hade högt kolesterol och var hjärtopererad. Det var mardrömsomständigheter att sköta honom under de förhållandena.
Värst skadad var båtens kapten, som misshandlats med en gevärskolv mot ytterörat. Han hade också blivit slagen under ögonen, hade sår i ögat och en ryggskada.
– Förutom kraftig hörselpåverkan hade han fått en djup perforerande sårskada på ytterörat som krävde sjukhusvård. Det måste vara mot internationell lag att man behandlar en kapten på det sättet.
En maskerad man påstod sig vara militärläkare, men eftersom han sade nej till att legitimera sig så vägrade Henry Ascher att låta honom ta över patienterna, och det var heller ingen som ville låta sig behandlas av den israeliske militärläkaren.
Någon rädsla kände Henry Ascher egentligen aldrig.
– Jag är inte modig av mig på något sätt, men det gick inte att ta in situationen, det var overkligt, som i en Hollywood-B-film. Absurt med alla passagerare som övermannats och sitter på däck medan solen stiger upp på himlen och det är en vacker morgon.
Den skadade kaptenen ville att Henry Ascher skulle följa med honom till israeliskt sjukhus när man kommit i hamn, men de blev bryskt åtskilda vid registreringen där de bland annat tvångsvisiterades.
Henry Ascher såg flera fall av misshandel men utsattes inte själv. In i det sista kämpade han för att få följa med sin patient, kaptenen, i ambulans, men soldaterna svarade att Henry Ascher skulle transporteras till fängelse.
– Då krävde jag att få tala med kommendanten. Militärerna svarade »javisst«. En stund senare kom fyra man tillbaka och lyfte mig i armar och ben in i en fängelsebuss som låstes.
Det var kaos och mängder av soldater runtomkring.
På båten var det en trygghet att kunna hålla sig till läkarrollen, det gav ett visst spelrum.
– Men i land struntade man fullständigt i att jag var doktor, säger Henry Ascher.
Innan hemfärden återsåg han den grekiske kaptenen på långt håll på flygplatsen och konstaterade att han såg ganska återställd ut.
Henry Ascher är beklämd över dödsoffren på passagerarbåten »Mavi Marmara« där nio av drygt 500 passagerare sköts ihjäl och närmare ett femtiotal skadades. Men han känner samtidigt ett stort hopp över att en fredlig manifestation kan påverka opinionen så mycket.
– Jag är övertygad om att detta är början till slutet för Israels blockad mot Gaza.
Han tycker att det varit en förmån att vara med på Ship to Gaza.
– Jag tror att det betytt något att vi med judisk bakgrund varit med, och jag hoppas att det kan få judar runtom i världen att se med andra ögon på palestiniernas situation, säger Henry Ascher.
Victoria Strand, överläkare och specialist på allergisjukdomar, Stockholm, var tillsammans med svenskarna Mehmet Kaplan, Henning Mankell, Saman Ali och Dror Feiler på lastbåten »Sofia«.
Det var den sista båten i konvojen som bordades. Israeliska soldater äntrade båten och föste ihop passagerarna. När det inte gick tillräckligt fort sköt man människor med elpistoler och gummikulor i benen så att de föll ihop. Allt var över på fem minuter, berättar hon för Läkartidningen på telefon.
– Det hela var overkligt. Jag hade fått mig tilldelat att stå uppe på bryggan och hade dukat upp akut-kit för att ha till hands. Jag koncentrerade mig på min uppgift: att vara läkare. Min rock hade jag märkt upp med »Doctor« och ett rött kors på ryggen.
Victoria Strand fick ta hand om dem som skjutits med elpistoler och gummikulor efter bordningen. Någon hade skadat en vad, men det var inga allvarligare skador.
Att människor dödats på »Mavi Marmara« fick inte Victoria Strand veta förrän hon gick på Lufthansaplanet i Tel Aviv.
Passagerna från »Sofia« blev illa behandlade när de steg av båten, berättar hon.
– Vi filmades med jämna mellanrum och fick löpa gatlopp med hundratals militärer runtomkring oss. De tog in oss en och en och kroppsvisiterade oss. Inga soldater hade namnskyltar, och jag anklagades för att ha inkräktat på israeliskt militärt område, vilket jag förnekade.
Militärerna tog alla tillhörigheter, pass och mobiler.
– Dror Feiler brottades ner. De sparkade med kängor mot hans ansikte när han inte ville lämna passet utan att få kvitto. Det här gjorde de i närvaro av riksdagsmannen Mehmet Kaplan. När Dror kom ut hade han märken i hela ansiktet och sår i skalpen som jag fick göra rent.
Victoria Strand skulle deporteras och fördes till avvisningsfängelse. Hon var där 18 timmar innan hon fick ringa till ambassaden.
– Sådan behandling har man bara sett på film; plastmadrass utan lakan, en smörgås som kastades in då och då. Man fick be om allt och vänta länge innan man till exempel fick vatten. Till slut blev jag faktiskt fullständigt rasande och krävde att få tala med chefen, väktarna var ju i mina barns ålder, och först då fick jag ringa ambassaden, som hade förvägrats besöka oss.
Hon tror många nu förstått den hopplösa situation som Gazaborna befunnit sig i sedan blockaden infördes 2006.
Själv blev hon illa berörd av kriget i Gaza 2008–2009 när hon såg hur barnen drabbades.
– Jag var en av de läkare som fick sms:et »Vi vadar i blod« från de norska läkarna.
I oktober förra året följde Victoria Strand med ett läkarnätverk till Västbanken och östra Jerusalem.
– Det var mitt första besök i området. Vi tittade på Sida-stödda hälsoprojekt, och trots att vi var en grupp av lite äldre och luttrade läkare hade ingen kunnat föreställa sig att det var så illa. För mig var det att ta ett individuellt ansvar att följa med Ship to Gaza.
Det finns de som hävdar att Ship to Gaza bara värnar om ena sidan i konflikten.
– Jag känner inte så. Ska Israel någonsin få fred så måste man ändra politik. Blockaden och den nuvarande politiken är fullständigt kontraproduktiv och kommer aldrig att ge Israel fred. I dag sitter en regim som upplever sig som offer och som tar sig vilka rättigheter som helst utan hänsyn till folkrätt och internationell rätt. Man måste få upp ögonen för de andra, man kan inte avhumanisera sina fiender så här, säger Victoria Strand.