»Inte död ännu« skrev Sven Britton i sitt mejl till Läkartidningen apropå artiklarna i nr 24/2010 sidorna 1604-7, där det felaktigt påstods att Socialdemokraterna saknade läkare bland sina riksdagskandidater.
Sven Britton är 72 år, överläkare och professor emeritus i infektionssjukdomar och står i år på åttonde plats för Socialdemokraterna i Stockholms kommun, som nu har 6 mandat och som under förra perioden hade 9. Han har kandiderat flera gånger tidigare men alltid prioriterat »läkeriet«.
– Jag har aldrig tidigare stått så att jag har haft en reell chans att komma in. Men nu är jag pensionär och tycker det skulle vara roligt om jag fick möjlighet.
En gång, han tror det var 1996, blev han erbjuden en plats som ersättare, men då arbetade han i Etiopien och tackade nej.
Han arbetar fortfarande heltid, dels på Cityakutens utlandsmottagning, som riktar sig till utlandsanställda hos UD, Sida och svenska företag, dels 25 procent på infektionskliniken i Gävle. Dessutom har han kvar undervisning och forskning på Karolinska institutet.
LT: Varför kandiderar du?
– Jag är socialdemokrat och förmedlar socialdemokratisk politik och tror att jag kan bidra med min yrkeserfarenhet och tillföra kompetens inom områden där andra inte har så stor erfarenhet.
Sven Britton har varit medlem i Socialdemokraterna sedan 1976. Politiken har han skött på fritiden. Han har aldrig suttit i något beslutande organ. Som boende på Östermalm i Stockholm under många år har han varit ordförande i Östermalms socialdemokratiska områdesförening. Och så har han varit »torgpolitiker«. Under lunchrasterna i sommar ska han stå på Hötorget och ta blodtryck på stockholmarna och diskutera politik.
Sedan valförlusten 2006 har han talat på Karlaplan i Stockholm en gång i veckan.
– Jag har stått och gapat i vad vi kallar »mörkrets hjärta«. Östermalm är mörkblått. Vi pratar mest för döva öron och får ofta negativa tillmälen. Det är inte vår publik där. Men droppen urholkar stenen.
Torget framför affärscentrumet Fältöversten heter numera Gösta Bohmans plats.
– Det tolkar vi som att det är en politisk plats.
Läkartidningen är där en stund när han talar onsdagen den 16 juni. De flesta går rakt förbi. Några yngre män ropar »j-a sossar«. Men det ser inte ut att bekomma Sven Britton och partikollegan Solveig Holmgren.
– Det var kul, summerade han på telefon efteråt.
– Vi avslutade med att sjunga »Sådan är kapitalismen«. Det gör vi alltid.
Sven Brittons politiska motto är »Andlig tillväxt – materiell besinning«.
– Att ha tillväxt som krav, att vi ska producera och konsumera mer, det tror jag är en farlig politik. Det är den andliga nöden, inte den materiella, som är störst. I vårt land.
– Jorden har ju inga oändliga resurser. Till slut kan den inte ge oss mera. Jämför med tumörcellen som kräver ständig tillväxt och till slut dödar värden. Och vi får allt mer samma konsumtionskultur i hela världen. Monokultur är också farligt, biologiskt. Mångfald är den absoluta förutsättningen för liv.
Talet om att eftersträva mångfald i vården ger han inte så mycket för.
– Olika ägare med samma syfte och mål, att tjäna pengar, är en imaginär mångfald. Att vårda gamla människor är en personalkrävande verksamhet. Den är svår att rationalisera. Enda möjligheten att tjäna pengar är att minska på personalen. Det är ingen betjänt av.
Att läkare kan göra miljoner i vinst på samhällets olycksbarn efter bara något år är »upprörande«, tycker han och syftar på Maria Beroendecentrum i Stockholm.
– Jag tycker politikens huvudsyfte är att hjälpa de utsatta, som sjuka, arbetslösa, barn och mycket gamla, i vårt land och världen omkring oss. Jag har svårt att förstå att läkare kan stödja en politik som i första hand vill sänka skatten och inte hjälpa de människor som inte kan hjälpa sig själva. Men eftersom majoriteten av läkarkåren är borgerlig är det uppenbarligen jag som tänker fel.
LT: Hur når man andlig tillväxt?
– Det måste vara en ambition i samhället att stödja de immateriella värdena. Men det är mycket svårt. Personligen anser jag att människans starkaste drivkraft är girighet. Men om man bara odlar den får man ett vargsamhälle. Vi tror att rätt använda skatter bidrar till ett mer jämlikt samhälle och därmed till en sammanhållning mellan människorna.

Inom sjukvården lyfter han läkemedelsbehandlingen av äldre, som han märker har ökat sedan 70-talet.
– Jag vill gärna stoppa nerdrogningen av våra gamla. Skynda på ett gemensamt journalsystem med tillgång till läkemedelslistan! De som kommer från äldrevården har i genomsnitt tio läkemedel, inklusive något smärtstillande och något sömnmedel. Det är mer arbetsamt att aktivera de gamla, så att de sover på natten, än att ge dem sömnmedel. Att de kan stå på benen med så många mediciner är beundransvärt.
– Det är i själva verket omöjligt att uttala sig om enskilda läkemedels effekt i det läget på grund av alla möjliga interaktioner. Men vårdtiden är nu så nedkortad att inte heller sjukhusläkarna hinner sätta ut läkemedel. Alldeles klart behöver vi läkare inte bara utbildning i att sätta in läkemedel utan även i att sätta ut dem. I det senare fallet kan vi inte räkna med att läkemedelsindustrin sponsrar utbildningen utan den måste landstingen och deras läkemedelskommittéer stå för.
Han vill också ha ökade resurser till psykiatrin.
– Patienterna får inte alls den kvalitativa vård de har rätt till. Nedrustningen är förskräcklig. Som psykiskt sjuk är man på samhällets botten och ett anständigt samhälle måste erbjuda en kvalitativ vård och empatiskt bemötande av dessa människor.
Nyligen har Sven Britton väckt känslor i Läkartidningen med sitt inlägg mot golf, se Golfdebatten går vidare.
– Det är ju delvis på skämt. Men jag tycker det är tråkigt när man pratar om golf på middagar. Och det är nästan oansvarigt att ha golf som tidsfördriv. Tiden är utmätt, så den ska man ta noga hand om.


Sedan valförlusten 2006 har Sven Britton talat politik på Karlaplan i Stockholm en gång i veckan. »Jag har stått och gapat i vad vi kallar mörkrets hjärta. Östermalm är mörkblått«, säger han. Foto: Mikael Johansson