Den aktuella genen, NDM-1 (New Delhi metallobetalaktamas), är en specialvariant av genen för ESBL och förekommer framförallt på den indiska subkontinenten, där den utgör ett stort folkhälsoproblem.
På senare år har isolat av denna gen ökat kraftigt i Storbritannien. HPA har identifierat sammanlagt ett 50-tal fall, varav merparten – men inte alla – gäller patienter som varit på resa och fått vård i Indien eller Pakistan.
Karbapenemer är ofta sista reserven när inga andra antibiotika biter. Effektiva behandlingsalternativ saknas i stort sett när det gäller bakterier som bär på NDM-1.
Enligt Smittskyddsinstitutet, SMI, har under de senaste tre åren 16 fall av karbapenemresistens rapporterats i Sverige, huvudsakligen hos Klebsiella pneumoniae. Det har främst rört sig om varianten KPC. I två av fallen har det handlat om NDM-1-varianten; vid båda tillfällena hade patienten fått vård i Indien.
Det viktigaste rådet från SMI till vårdpersonal, när importfallen av NMD-1 nu ökar i Europa, är strikt följsamhet till basala hygienrutiner.
– Följer man dem och de riktlinjer som smittskyddsenheterna har för patienter från riskområden, då förhindrar man spridningen, säger Karin Tegmark-Wisell, chef för sektionen för antibiotikaresistens och vårdhygien på SMI.
På sikt måste man dock räkna med att förmågan att behandla de aktuella bakterietyperna kommer att påverkas negativt även i Sverige.
– Det som i dag förekommer i Indien och andra länder där man har dålig hantering av antibiotika kommer på lång sikt att påverka även oss, det har vi sett med så många andra resistenselement.
