– Närhet och dialog är centrala begrepp för ett litet sjukhus som Sollefteå. Nu försöker vi fånga upp de funderingar och problem som våra AT-läkare upplevt i ett tidigare skede, säger Joakim Olsson, studierektor inom medicinblocket.

Förra året fick medicinplaceringen mycket låga betyg av sjukhusets AT-läkare på samtliga centrala områden: introduktion, handledning och utbildning.
– Det var inte helt förvånande att vi skulle få låga betyg för medicinblocket eftersom vi under några år haft bekymmer med bemanning av både överläkar- och ST-tjänster. Tyvärr kan det gå ut över de AT-läkare som bemannar primärjouren i form av hög arbetsbelastning och att man inte upplever tillräckligt stöd från överläkarna, säger Joakim Olsson.
Inte heller 2010 års AT-rankning är någon upplyftande läsning med placering 63 av totalt 67 jämförda sjukhus.
Varje vakans får stor betydelse på ett sjukhus av Sollefteås storlek med endast sju överläkartjänster på medicinkliniken.
– Jag upplever ändå att vi är på rätt väg, trots att en del vakanser finns kvar, säger överläkare Milan Vosvrda, som fram till nyligen var verksamhetschef för allvården (medicin, kirurgi och ortopedi).
– Vi har fått klartecken under året från personalenheten för att öka andelen överläkarstafetter och vi har gjort organisationsförändringar i vår bakjour, inte minst dagtid, så att överläkarna får mer tid att stödja våra AT-läkare, tillägger Joakim Olsson.

En del av AT-läkarnas kritik har handlat om att för stor del av arbetstiden förlagts till akuten. Men Michael Elfström, som under hösten börjat en tjänst som ST-läkare i anestesi efter 18 månaders AT vid sjukhuset, menar att det handlar om personlig läggning.
– För mig är det någonting positivt att ställas inför svårigheter i jobbet, medan det säkert går att hitta kollegor som upplever saken annorlunda. Det viktiga är att man aldrig känner sig utlämnad och det har jag inte upplevt under min tid i Sollefteå.
– En sak var jag tydlig med i valet av AT-tjänst – det fick inte bli en transportsträcka mellan grundutbildning och ST. I Sollefteå har jag fått en bra grund för att jobba självständigt och en bred inblick i många olika specialiteter.

Karolina Laxander är i slutfasen av sin förlängda AT-tjänst (24 månader) med placering vid röntgenkliniken. Därefter väntar en ST-tjänst på röntgen vid Hudiksvalls sjukhus.
– Det var ett medvetet val för mig att söka AT vid ett mindre sjukhus i norr och jag hade gärna fortsatt med ST här i Sollefteå om det hade funnits en passande tjänst. I stora drag är jag nöjd med min AT-tid, men handledningen kunde ha varit tydligare i början av tjänstgöringen, anser hon.
Joakim Olsson menar att det kan vara en omställning, kanske till och med en kulturkrock, för studenter från de större medicinska fakulteterna att komma till ett litet sjukhus som Sollefteå.
– Nu försöker vi styra upp våra AT-block genom en tydligare ordning för både handledarsamtal och utbildning. Vi har utökat inslaget av teori med en mix av undervisning via videolänk från Umeå och ett mer omfattande program för internutbildning inom kir­urgi, internmedicin och ortopedi. Varje vecka försöker vi också att samlas för knäckfallsföredrag, där vi belyser intressanta fall.

Sollefteå sjukhus har tidigare erbjudit fem AT-block per termin, men har under hösten utökat med ett sjätte block. På sikt är det nödvändigt att öka andelen AT-läkare som blir kvar som ST-läkare vid sjukhuset för att klara läkarförsörjningen.
– Vi har lyckats bra med utlandsrekrytering och överlag på sjukhuset har vi ganska goda resultat med att få AT-läkare att stanna kvar som ST-läkare. Men inom kirurgi och medicin har det varit svårare med ST-rekryteringen, säger Joakim Olsson, och tillägger att Sollefteå har väldigt svårt att rekrytera färdiga specialister från andra sjukhus.
Har bottenplaceringen i AT-rankningen 2009 minskat intresset för AT-tjänst i Sollefteå?
– Nej, det kan jag inte direkt säga. I våras misslyckades vi visserligen att rekrytera till ett av fem block, men det har hänt förut och nu under hösten har vi tillsatt samtliga sex tjänster.