Ett 25-tal ST-läkare i allmänmedicin avslutade i våras den första utbildarkursen »Utbildning av utbildare i levnadsvanor och hälsoarbete« för läkare. Två ST-läkare per landsting inbjöds till kursen, som drivits i Folkhälsoinstitutets regi. Deltagarna förväntas nu ta en aktiv roll i implementeringen av Socialstyrelsens nya riktlinjer för levnadsvanefrågor (se artikel intill) i respektive hemlandsting.
Projektledare är Åsa Wetterqvist, specialist i allmänmedicin, Uppsala, och delprojektledare inom det alkoholrelaterade regeringsuppdraget »Riskbruksprojektet«.
Hon ser ett stort behov av att skärpa fokus på livsstilsfrågorna inom medicinen liksom på allmänläkarens roll och ställning i vården i stort.
– Det är viktigt att det sjukdomsförebyggande arbetet sker utifrån patientens synvinkel, så att inte andra motiv, som till exempel ekonomi, får ta överhanden. Hälsosamma levnadsvanor är viktiga frågor där vi läkare ska ta plats, framhåller Åsa Wetterqvist, som bland annat har arbetat med uppbyggnad av hälso- och sjukvård i Estland, kort efter att landet blev självständigt.
– Vi har inte alltid varit så bra på att effektuera de riktlinjer som redan finns.
Samtidigt behövs läkarens djupa sakkunskaper i patientens tjänst.
– I en god patient–läkarrelation formas ett band av förtroende. Det är bra att läkare på ett djupare medicinskt plan kan förklara för sin patient vad som sker, eller varför denne mår bra av att promenera till jobbet. Patienten vill ha en individualiserad sakkunskap, motiverar Åsa Wetterqvist varför läkare inte helt ska överlåta livsstilsfrågorna på andra yrkeskategorier.
Åsa Wetterqvist nämner också att alkohol är ett område som läkare upplevt särskilt känsligt att tala om.
Samtliga av den knappa handfull av ST-läkarna från kursen som Läkartidningen varit i kontakt med framhåller att man under sin grundutbildning fått en mycket begränsad information om livsstilsfrågor. Samtidigt noterar de ett trendskifte i samhället i övrigt:
– Det har hänt någonting de senaste åren. När man kommer in i Pressbyrån är det hälsa, hälsa och hälsa. Då är det bra att vi som arbetar med hälso- och sjukvård kan leverera, säger Mattias Damberg, en av kursdeltagarna, docent i farmakologi och allmänläkare vid Citypraktiken i Västerås, där man startat en livsstilsmottagning för patienter med högt blodtryck (se artikel nästa sida).
En äldre herre i gården är distriktsläkaren Lars Jerdén i Borlänge. Han har arbetat med levnadsvanefrågorna i decennier, såväl kliniskt, akademiskt som populärt. Han har skrivit en avhandling om »empowerment« (»hjälp till självhjälp«) och har gett ut en levnadsvanehandbok för ungdomar. Han sitter med som sakkunnig i Socialstyrelsens olika arbetsgrupper kring de nya nationella riktlinjerna för sjukdomsförebyggande metoder.
– Jag har jobbat som distriktsläkare sedan 1984. Jag kan se att det kommit en ny generation av läkare som är intresserad av de här frågorna, som fått ett enormt intresse i samhället. Sedan har läkarutbildningen kommit att styras in på ett mer patientfokuserat arbetssätt, säger Lars Jerdén.
Han vill dock nyansera föreställningen om att allmänläkare inte talar levnadsvanor med sina patienter. Han refererar till mätningar i Nationell patientenkät, där man ställer frågor till befolkningen mellan 20 och 60 år, bland annat om levnadsvanor.
– Den senaste undersökningen är från i höstas. Där uppgav 30 procent av patienterna att man talat om dessa frågor med sin doktor. Tio miljoner läkarbesök per år i landet ger tre miljoner möten mellan läkare och patient där man talar levnadsvanor. Det är inte lite, menar Lars Jerdén.
– Läkare tänker
ibland att man inte jobbar med levnadsfrågor, eftersom man inte reflekterar över att dessa ofta kommer in i vanliga konsultationer, att frågorna inte behöver drivas i projekt. Jag brukar tala om »det långa samtalet över tid«. Det ena året samtalar du med din patient om rökning, nästa år om fysisk aktivitet.
Enligt Lars Jerdén vill patienter att det är läkare som talar med dem, individualiserade samtal med en expert som informerar dem. Då är en familjeläkare perfekt.
– Det svåra för patienten är att gå från den logiska kunskapen till genomförd beteendeförändring. Även där kan patienten ha en stor nytta av en läkare som har kunskap om hur man på ett effektivt sätt arbetar med motivation och empowerment.
