Socialstyrelsen har låtit undersöka sin ställning hos läkare, i syfte att förbättra kommunikation och dialog med kåren. Bakgrunden är en undersökning från 2008 som visar att läkare, jämfört med andra målgrupper, hade lägre förtroende och en mindre positiv bild av Socialstyrelsen.
Cirka 1 500 läkare har besvarat den aktuella enkäten under juni–augusti i år. Svarsfrekvensen är 60 procent, men med något lägre representation för psykiatrer och för Stockholms län och Region Skåne.
Tyngdpunkten i undersökningen ligger på hur läkare uppfattar Socialstyrelsen och i vilken utsträckning myndigheten lever upp till läkares behov.

Drygt sex av tio läkare uppger att man känner till Social­styrelsen ganska eller mycket bra. Totalt hade 89 procent varit i kontakt med Socialstyrelsen under det senaste året. Knappt hälften är uttalat positiva till myndigheten medan en dryg tredjedel varken är negativ eller positiv. Läkarnas syn på myndigheten är något avvaktande i förhållande till den relativt höga kännedomen, kommenterar undersökningsföretaget Synovate resultaten.
Styrkor bedöms vara att Socialstyrelsen fyller en viktig roll i samhället och är saklig. Men myndigheten behöver »utveckla och bättre kommunicera sitt stöd« till läkarna. Ökad tillgänglighet och handlingskraft är andra förbättringsområden, sammanfattar undersökningsföretaget.

Socialstyrelsen får rådet att inrikta sig på chefer samt yngre läkare. Särskilt positivt inställda är specialistläkare i chefsbefattningar. Av dem har runt 75 procent stort eller mycket stort förtroende för Socialstyrelsen. Gruppen tar också del av Socialstyrelsens information i större utsträckning än övriga. Anställda inom privat verksamhet är också storkonsumenter av Socialstyrelsens information.
Läkare inom psykiatrin har en mindre positiv bild av Socialstyrelsen än kollegorna inom somatisk vård. Endast hälften av läkarna inom psykiatrin uppger sig ha ett stort förtroende för Socialstyrelsen. Många i denna grupp har ett stort behov av möjlighet att diskutera och påverka beslut från Socialstyrelsen (45 procent).
Somliga anser att myndighetens saklighet brister. I den öppna svarsdelen luftas ett missnöje: »Hur kan man gå ut med något så orealistiskt som en nollvision för suicid inom slutenpsykvården?« »Kommunicera innan braskande utspel, så att allmänhetens i allmänhet onyanserade uppfattning inte ytterligare förstärks.«