Konkret gäller frågan om en tidigare post doc-forskare vid KI i strid mot Vancouverreglerna blivit utelämnad från författarlistan i två vetenskapliga artiklar. Ledaren för forskargruppen menar att forskaren inte lämnat något väsentligt intellektuellt bidrag och har, trots en enhällig rekommendation från KI:s etikråd, vägrat ta med honom som författare (se LT nr 34/2010).
KI:s rektor ville att Centrala etikprövningsnämndens expertgrupp för oredlighet i forskning skulle bedöma om forskningsledaren handlat i enlighet med god forskningssed. Expertgruppen slår i sitt svar fast att det hör till god forskningssed att följa reglerna för medförfattarskap. Ändå kan sådana frågor »svårligen på ett rättssäkert sätt prövas och bedömas i termer av oredlighet i forskning«, skriver man, och avstår från att ta upp fallet till prövning.
Niels Lynøe menar att svaret är principiellt problematiskt.
– Ska man tolka det som att det inte går att avgöra dessa frågor och att universitetens etikråd inte ska syssla med det här? Då har man öppnat upp för djungelns lag, där de starka kan köra över de mindre starka.
Expertgruppen menar att ord i regel står mot ord i författarskapstvister, och att de därför inte går att bedöma objektivt i efterhand. Det argumentet köper inte Niels Lynøe.
– Domstolar står ju hela tiden inför liknande svårigheter, till exempel vid bodelningar.
Eftersom universiteten ändå måste försöka lösa de här konflikterna när de uppstår blir effekten av CEPN:s hållning att rättssäkerheten i realiteten minskar, menar Niels Lynøe, då möjligheterna till överprövning försvinner.
Gisela Dahlquist, ledamot i expertgruppen, menar dock att rättssäkerhet förutsätter att det finns en lagstiftning som som definierar författarskap.
– Det finns ingen sådan rättslig grund, bara etiska riktlinjer. Därför måste universiteten hitta andra former för att reda ut sådan här stridigheter.
För KI:s del gäller det nu närmast att se om man på egen hand kan lösa den aktuella tvisten.
– Där har jag fått vissa indikationer om att det går att hitta en kompromiss som alla parter kan leva med.
