I december 2009 sa staten upp det nuvarande ALF-avtalet. Inför de förhandlingar om ett nytt avtal som stundar mellan staten och berörda landsting har Läkarförbundet i en rapport slagit fast några utgångspunkter som man anser bör väga tungt.

Till att börja med anser man att resurserna måste öka. Bland annat måste särskilda medel vikas för riktade satsningar på yngre kliniskt verksamma forskare, exempelvis i form av meriteringsanställningar efter disputationen. Ett riktmärke är att ALF-medlen bör motsvara en procent av de totala hälso- och sjukvårdsutgifterna, som de gjorde på 80-talet, säger Karl Obrant, ordförande i den arbetsgrupp som tagit fram rapporten.
– Sedan 80-talet har hälso- och sjukvårdskostnaderna fördubblats medan ALF-medlen legat stilla. Vilket kunskapsintensivt företag som får större omsättning skulle inte försöka följa med i sin forskningsportfölj?
Från utbildningsdepartementet har det kommit signaler om att man vill se mer av nationell konkurrens om ALF-medlen. Förbundet upprepar sitt krav på att medlen ska fördelas regionalt även i framtiden.
– Vi vill slå vakt om landstingens vilja att ta del av forskningsprocessen och satsa egna FoU-medel. Om man inte får vara med i fördelningen tror vi att intresset svalnar.
Läkarförbundet vill ha kvar ett gemensamt avtal för både forskning- och utbildningsresursen. Ett skäl för att bevara kopplingen är att ALF-medlen har en viktig roll när det gäller att stärka undervisande enheter på universitetssjukhusen som saknar aktiv forskning.

– Vi menar att all undervisning på högre nivå ska vara forskningsanknuten, för att blivande doktorer ska få en kritisk kompetens på området, säger Karl Obrant.
Att redovisningen av hur ALF-medlen disponeras är bristfällig konstaterade Läkarförbundet redan i mars när man lade fram den mest ambitiösa kartläggningen hittills av hur ALF- och regionala FoU-medel används. Tydligare uppföljning och mer transparens är också ett av de uttalade önskemålen från Läkarförbundet.