Enligt Karin Stenfeldt är det få läkare som öppet talar om att byta yrke eller att göra en alternativ yrkeskarriär. Det skulle i så fall handla om att börja arbeta i privat regi. Många är det dock som är trötta på jobbet och längtar tillbaka till lidelsen – till läkekonst och engagemang i stället för ett mekaniskt uppdrag.
Men frågan är inte något som avhandlas i fikarummet. Sådant kan lyftas med de närmaste vännerna, eller i mejlgrupper – som efter pub­liceringen av det aktuella vinnarbidraget i kategorin debattartiklar i våras.
Karin Stenfeldts reflektion från arbetslivet strömmade till efter det att hon hade läst ett debattinlägg i Läkartidningen från den pensionerade Kjell Lundberg: »Om sakernas tillstånd i konungariket Sverige, närmare bestämt inom sjukvården« (LT nr 7/2010, sidan 447).

Karin Stenfeldt, öronläkare och audiolog, vid öron-, näs- och halskliniken i Malmö, Skånes universitetssjukhus, kände själv hur hon höll på att förlora lusten till arbetet, som i alltför hög grad kommit att handla om »nya läkemedelsmoduler, lean eller något annat flyktigt«.
– Det var en fredagskväll, och jag satte mig ner och skrev hela texten i ett svep. Jag ändrade ingenting efteråt. Jag ville inte riskera att förstöra något av känslan i texten, berättar Karin Stenfeldt, som numera, som hon uttrycker det, »skriver skönlitterärt till husbehov«.

Reaktionerna på hennes personligt och flyhänt skrivna inlägg kom omgående. Ett femtiotal personer från Sverige och Norge hörde av sig till Karin Stenfeldt via mejl.
– Jag fick en mycket starkt respons, vilket var jätteroligt! Många av dem som hörde av sig var pensionerade läkare, professorer och klinikchefer, men också andra yrkeskategorier än läkare. Däremot inte så många unga. Men alla berättade att de att de gjort motsvarande erfarenheter som jag gett uttryck för i artikeln.
Många skrev känslosamma brev. En medelålders kvinna berättade att hon hade gråtit när hon läste tidningen vid frukostbordet, fortsätter Karin Stenfeldt och berättar att diskussioner fortsatte på mejlen.

När Läkartidningen når Karin Stenfeldt per telefon är hon i hemmet i Ängelholm.
– Jag har fått kämpa med att få tillbaka passionen för arbetet, och jag känner att den nu är tillbaka.
Däremot har hon inga erfarenheter av »att bli utbränd«.
– Det är snarare en daglig kamp för arbetsglädjen. Det jag ville förmedla med artikeln är lidelsen, passionen för yrket och att den inte går att förena med den sjukvård som de kamrerstyper som styr sjukvården bedriver, förtydligar hon.
– Det är klart att man måste känna till vad »det senaste direktivet säger«, men man måste också ta sig förbi det och se varför jag valde yrket en gång i tiden. Kanske måste vi ibland också ställa krav på att föra de medicinska diskussionerna, liksom ta vara på mötena med patienterna. Det är ju det viktigaste.