Studien pekar på att överlevnaden efter hjärttransplantation i Göteborg är helt i paritet med vad andra etablerade institutioner redovisar vid långtidsuppföljningar, till exempel Columbiauniversitetet i New York, som utfört fler än 1 000 hjärttransplantationer med en rapporterad överlevnad vid tio år på 45 procent.
I Sverige är motsvarande överlevnadsgrad 60 procent, för barn dock väsentligt bättre. En förklaring som författarna ger är att man i Göteborg varit konservativ och inte accepterat patienter som mottagare av hjärtan över 65 år.
Allt äldre patienter hamnar i hjärtsjukvården. I framtiden väntas äldre hjärtan accepteras, för äldre recipienter. »Utan tvivel står transplantationsvårdens framtid inför många svårigheter«, konstaterar de 13 författarna bakom studien.
Forskning och klinisk utveckling är inte bara kostsam utan också känslig för små volymer. 2010 var året som transplantationer av hjärtan blev riksjukvård. Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg respektive Skånes universitetssjukhus i Lund är de två sjukhus där hjärttransplantationer får utföras.
Nya metoder kommer att behöva utforskas och värderas både experimentellt och kliniskt i framtiden. Det gäller till exempel användningen av nya immunsuppressiva läkemedel, användningen av hjärtdöda donatorer (non-heart-beating donors), xenotransplantation, inducerad toleransutveckling och innovationer rörande organoptimering.
Författarna anser att Sverige bör »kraftsamla« både vad gäller kostnader och bemanning för att klara utmaningarna: Transplantationerna kommer att behöva utföras billigare, på fler patienter med bättre resultat och med mer marginella organ – »som vi lär oss optimera på olika sätt«.
