Sedan år 2000 har fritt vårdval och vårdgaranti gjort det möjligt för patienter att välja att behandlas utanför sitt hemlandsting. Ändå finns det väldigt lite forskning, kanske två–tre studier, som visar hur många eller vilka som får vård i ett annat landsting. Det konstaterade hälso- och sjukvårdsforskaren Marianne Hanning, institutionen för vårdvetenskap, Uppsala universitet, vid en presskonferens på den medicinska riksstämman.
Marianne Hanning har nu, tillsammans med forskarkollegor, gått igenom samtliga cirka 300 000 kataraktoperationer som gjordes i Sverige åren 2005–2008. Materialet hämtades från Nationella kataraktregistret.
Cirka 4 procent av operationerna hade gjorts i ett annat landsting. Bland dessa var det vanligast med operation i ett grannlandsting. Bara omkring 1 procent av patienterna hade själva gjort ett aktivt val. Rörligheten mellan landstingen styrdes till stor del av avtal mellan hemlandstinget och andra landsting eller enskilda vårdgivare.
Genomgången visade också att de som opereras utanför det egna landstinget var yngre, med en medelålder på 73 år jämfört med 75 år bland dem som inte »flyttat« för att opereras. De som åkt över landstingsgränsen för operation hade också något mindre besvär vad gäller både synskärpa och andra ögonsjukdomar än övriga.
Medianväntetiden hade varit en månad för dem som åkt över gränsen och tre månader för dem som stannat och opererats hemma. Något som enligt forskargruppen pekar på att långa väntetider är ett starkt skäl för att opereras i annat landsting.
– Slutsatsen är att det inte är så många som använder den här rätten, men att den ändå i vissa fall kan ha betydelse för en del landsting när det gäller att hantera vårdgarantin, menar Marianne Halling.

Läs allt från medicinska riksstämman 2010:

Riksstämman 2010 – alla artiklar!