Debattartikeln i Läkartidningen (nr 39/2010) hade rubriken »Läkare som miljömarodörer« och var författad av docent Gunnar Hillerdal, överläkare vid lung- och allergikliniken, Karolinska universitetssjukhuset i Solna. Hillerdal skriver där om miljökonsekvenserna av att billiga, generiska preparat alltmer blivit förstahandsval i den svenska sjukvården.
En stor del av de billiga medicinerna massframställs i länder med låga kostnader, som Indien och Kina, där miljökrav och kontroll ofta är bristfälliga. Det finns exempel på lokala miljöproblem med stora utsläpp av antibiotika och andra läkemedel. Men det finns också anledning att oroa sig för tänkbara globala effekter, till exempel antibiotikaresistens, skriver Hillerdal.
Martin Sandelin samlade ihop några kollegor, och tillsammans skrev de en motion som Upplands allmänna läkarförening ställde sig bakom. Kravet var att Läkarförbundet verkar för att någon form av miljöcertifiering införs på läkemedel.
CS tillstyrkte motionen. Men frågan är inte enkel att driva, förklarade Lars Nevander från CS:
– I dag får inte Läkemedelsverket ställa miljökrav på läkemedel. För att nå resultat måste vi föra upp frågan på EU-nivå. Den internationella läkarorganisationen WMA är också en naturlig plattform.
– Men frågan är viktig och motionen är jättebra. Fortsätt att trycka på om ni tycker att vi inte gör tillräckligt.
Fullmäktige ställde sig också bakom motionen, och Martin Sandelin var nöjd efteråt:
– Det är mycket glädjande att Läkarförbundet reagerat så snabbt, och tar tag i en fråga som några kanske tycker är perifer. Som läkare måste vi arbeta för att det blir en säker hantering av läkemedlen, inklusive miljöaspekten, hela vägen från produktionen till patienten.
