ADHD började som en diagnos för barn och ungdomar. I dag vet man att även många vuxna har ADHD. Men tillgången till utredning och behandling är ojämnt fördelad över landet.
Förskrivningen av ADHD-mediciner, räknat per invånare, är till exempel fem gånger så hög på Gotland som i Kronobergs län. Och det beror inte på att Gotlandsläkarna skriver ut för mycket, säger Olle Hollertz, överläkare vid den psykiatriska öppenvårdsmottagningen i Oskarshamn:
– Olika studier visar att prevalensen för ADHD är 5–8 procent bland barn och ungdomar, och 2–4 procent för vuxna. Förskrivningen på Gotland motsvarar bara omkring en halv procent av befolkningen.
– I Kalmar län, där jag arbetar, behandlar vi i dag knappt 700 personer för ADHD. Vi skulle behöva tredubbla den siffran för att nå ett försiktigt satt mål på 1 procent av befolkningen.
Olle Hollertz medverkade på ett symposium om ADHD-behandling vid den medicinska riksstämman. Där framgick att det finns många hinder mot att fler får diagnos och behandling. Krav på en omfattande psykologutredning skapar på många håll längre köer till behandlingen. Men det handlar också om kunskaper och attityder.
– Det största hindret mot att fler ska få ADHD-behandling är att så få av mina kollegor är intresserade, säger Olle Hollertz.
Henrik Ragnevi är ordförande i Göteborgsavdelningen av Attention, en patient- och anhörigorganisation för personer med bland annat ADHD. Han fick själv vänta i fem år innan han blev kallad till utredning.
– När väntetiderna är så långa hinner många drabbas av annan psykisk ohälsa också under väntetiden, säger han. Kunskapen om neuropsykiatriska problem är mycket dålig i psykiatrin. Valfrihet i vården tycks inte gälla inom psykiatrin, och vårdgarantin fungerar inte för denna grupp.

Läs allt från medicinska riksstämman 2010:

Riksstämman 2010 – alla artiklar!