BMJ avslöjade i början av januari att den omstridda och numera tillbakadragna Lancet-artikel som hävdade ett samband mellan MPR-vaccin och autism byggde på forskningsfusk. Nu kräver tidningen att alla artiklar där studiens huvudförfattare Andrew Wakefield varit medförfattare ska granskas. En av dem som publicerat ihop med Andrew Wakefield är Anders Ekbom, som själv lett flera utredningar om forskningsfusk.
Att du är en av dem som publicerat ihop med Wakefield har fått en hel del medial uppmärksamhet. Vad tänker du om det?
– Det är bara att gilla läget och ta de samtal man får. För en utomstående är mediernas dramaturgi ganska kul – han har befunnit sig i samma rum som en fuskare och märkte inte något!
Du har ägnat mycket tid åt att utreda misstänkt forskningsfusk. Är detta det närmaste du själv kommit att bli ifrågasatt?
– När du säger att jag är ifrågasatt går du i fällan och förutsätter någon slags smittoeffekt. Just den här guilt-by-association-effekten är ett av problemen med anklagelser om forskningsfusk. En del kollegor känner sig vanvettigt kränkta av det, men jag har sett förloppet alltför många gånger, och det finns inget skäl till att jag skulle behandlas annorlunda.
Vad tänker du om BMJ:s krav på granskning?
– De är helt rimliga.
Hur har ditt samarbete med Andrew Wakefield sett ut?
– Vi hittade varandra i början av 1990-talet eftersom vi på var sitt håll hade en vild hypotes om ett orsakssamband mellan mässling i tidig ålder och kronisk inflammatorisk tarmsjukdom. Vi formulerade gemensamt en hypotes, och sedan använde vi svenska och engelska databaser för testa hypotesen. När vi såg att det inte fanns något samband avslutade vi samarbetet.
Kan du vara säker på att han inte fört dig bakom ljuset, som han verkar ha gjort med andra kolleger?
– Ja, eftersom vi hela tiden arbetade med databaser som vi hade koll på och analyserade här, inte hos honom.
Publicerad:
Läkartidningen 05/2011
Lakartidningen.se
