Det får ta tid hos doktor Erikson i Emmaboda

Doktorn: Jag satt och tittade på dina mediciner. Du har ju två urindrivande för blodtrycket.
Linnea: Har jag två?
Doktorn: Du har en som heter Salures och en som heter Furix, så det driver ju på litegrann.
Linnea: Ja, det märker jag (skratt).
Doktorn: Saken är den att du nog behöver en av dem för annars svullnar fötterna.
Linnea: Det gör de ändå.
Doktorn: Det blir ju så när man sitter still.
Linnea: Jag kan inte sitta stilla så länge, jag måste ju upp och gå. Jag måste ju laga min mat.
Doktorn: Ja, men det är bra, det tycker jag att du ska upp och göra. Det mår du bra av.
Linnea: Jag vore jätteglad om jag sluppe, det har jag gjort hela mitt liv, det kunde räcka nu.
Doktorn: Man skulle kunna plocka bort en av de vattendrivande medicinerna.
Linnea: Ja tack. Hade jag inte varit så lydig så hade jag plockat bort dem själv för länge sedan.
Distriktsläkaren Anders Erik­son, från Emmaboda hälsocentral, gör sitt årliga hembesök hos Linnea, 82 år. Hon är en av hans äldre patienter som har sina läke­medel via dosapoteket. Systemet varnar patienten själv och kommunsköterskan tre månader innan listan behöver uppdateras. Då kallar kommunsköterskan distriktsläkaren till ett besök hos patienten för att gå igenom patientens hälsa och läkemedel. I dag är det kommunsjuksköterskan Tove Johansson som är med vid besöket. I förekommande fall deltar också omsorgsassi­stent och ibland även anhöriga.
– Vi har hiskeligt bra hjälp med logistiken, säger Anders Erikson.
Doktorn: Hur har du det med värken nu?
Linnea: Det värker ständigt om nätterna, knäna är hemska, och det tar ju en halvtimme att komma ur sängen på morgonen. Du gav mig kortison en gång, men det gjorde ingen nytta. Diabetessköterskan sa att det får jag inte ta, för då stiger sockret, jag tänkte »vet inte doktorn det?«
Doktorn: Ibland har man ju inte mycket att välja på.… Jag har lite funderingar på de här smärtstillande du har på natten, Dolcontin.
Linnea: Jag är trött på dagarna, somnar så fort jag sätter mig. Jag tittar ju på tv men ibland undrar jag hur mycket jag ser egentligen.
Doktorn: Jag ska göra lite ändringar, plocka bort lite och se till att vi får det lite bättre smärtstillat. Men det där med tröttheten, den är lite knepig att komma åt.
På sin lista har Anders Erikson cirka 1 800 patienter. Drygt 200 av dem är över 80 år, och en tredjedel av dem har sina läkemedel via dos­apoteket. Dem träffar han alltså en gång om året. Men han vill gärna träffa alla patienter som har en stående läkemedelsbehandling någon gång om året oavsett om de är 40 eller 80 år. Men för dem utanför Apodossystemet har han inte samma struktur.
– De får man ta som vilka patienter som helst. De ringer och vill ha nya recept, då får de komma till mig för en genomgång. Men det slinker igenom patienter, de här är inget hundraprocentigt sy­stem.
Anders Erikson säger att han försöker få in så många av patienterna som möjligt i Apodossystemet, inte minst för kommunsköterskornas skull.
Men han poängterar att patienternas läkemedels­behandling är hans ansvar eftersom det är han som är förskrivaren.
– Då vill jag se att det funkar.
– Och det är bättre att lägga krut på ett besök och få det ordentligt gjort en gång om året än att sprida ut kontakten på 15 halvdana besök då man är stressad och har ont om tid.
Doktorn: Sedan har du en medicin som du har stått på länge, det är den där Relifex. Den är mot inflammation och värk i höfterna. Den är lite ogynnsam när man har diabetes. Dels är den lite stressande för njurarna …
Linnea: Jaha, det hade jag en annan som var, men annars var den jättebra, men en doktor plockade bort den, för den var inte bra för njurarna, men då blev ju värken alldeles galen.
Doktorn: Då får man kompensera med något annat.
Linnea: Ja, det gjorde han, men det hjälpte inte och den har jag fortfarande. Jag saknar den där tabletten, den hade ett väldigt långt namn som jag inte kommer ihåg.
Anders Erikson säger att i ett litet samhälle som Emmaboda är patienterna ofta ovilliga att åka in till sjukhuset, i det här fallet till Kalmar, sex mil bort.
– De tycker det är bökigt. Kommer de till mig är det inte för att få en remiss utan för att vi ska kunna fixa det på plats.
Men det betyder också att distriktsläkaren får ett stort ansvar.
– Det är kul att kunna axla, och det blir faktiskt lättare att se till helheten. För ju fler vårdaktörer som är inblandade, desto fler mediciner blir det.
Men Anders Erikson tycker att det är viktigt att ha en förståelse för hur slutenvården arbetar när patienterna väl läggs in.
– De ska ha korta vårdtider och måste lösa problemen fort. Då sätter man kanske in en medicin som är bra just då. Sedan går tiden, och den är kanske inte den bästa längre. Då är det min uppgift att se till att den sätts ut.
När Sveriges Kommuner och landsting presenterade Öppna jämförelser 2008, Vård och omsorg av äldre, var andelen patienter, 80 år och äldre som behandlas med tio eller fler läkemedel, lägst i Emmaboda med 6,4 procent. Det svenska genomsnittet låg på 14,2 procent.
I motsvarande undersökning som presenterades förra året låg Emmaboda kvar på samma andelstal, men nu hade flera kommuner gått om. Ljusnarberg i Örebro län och Jokkmokk i Norrbottens län hade 4,7 procent. Dessutom har den generella siffran sjunkit till knappt 12 procent.
Anders Erikson berättar själv stolt om Emmabodas siffror men säger samtidigt att för den enskilda patienten finns inget egenvärde i att vederbörande framför allt ska ha få mediciner.
– Huvudsyftet är att de ska ha rätt mediciner. En del behöver tio tabletter om dagen för att må bra.
Doktorn: Jag skriver lite om vad vi har sagt i dag, och så skickar jag det till Tove. Så tar hon prover och vi tittar på socker och salt och blodvärden.
Linnea: Det brukar vara dåligt.
Doktorn: Men du har rätt fin färg på kinderna. Jag skriver ett brev till dig med svar på proverna. Jag gör ändringar i din medicinlista, så nästa gång som du får de här rullarna från apoteket så är det lite annorlunda. Sedan får vi se hur det går, om det blir någon bättring. Är du inte nöjd får vi ändra igen, men tanken är att du ska kunna ha mindre ont.
Linnea: Ja, det vore skönt.

Distriktsläkaren Anders Erikson tycker om att axla ansvaret för de äldre patienternas läkemedelsbehandling. Genom att lägga tid på årliga genomgångar av patienternas mediciner hoppas han att behandlingen landar rätt och patienterna slipper söka doktorn titt som tätt. Foto: Sara Södergård