I december 2009 antog Läkarförbundets fullmäktige en motion från Kvinnliga läkares förening om att förbundet skulle verka för »en klädsel som tydligt identifierar vår profession«.
– Det är både en JS- [jämställdhets]- och PS- [patientsäkerhets]fråga. Många har hört patienters vittnesbörd om att de inte vet om de har talat med en läkare eller inte, sa KLF:s Lena Åberg då, när hon föredrog motionen för föreningens räkning; se artikeln (LT 2009 nr 50–51, sidan 3403) som också blev flitigt kommenterad på webben.
Nu har motionen resulterat i en skrift som redogör för hur förbundet ser på klädfrågan.
– Det viktigaste budskapet är att det ska gå att identifiera läkaren som läkare, säger Bengt von Zur-Mühlen i förbundets arbetslivsgrupp (ALG) som tagit fram rekommendationerna.
Kläderna ska också vara funktionella, de ska anpassas efter olika behov och specialiteter och med hänsyn till att människor av olika kön och ursprung är verksamma som läkare, enligt skriften. Och de ska uppfylla hygienkrav. Det sistnämnda innebär kortärmad klädsel i all direktkontakt med patienter, detta enligt Socialstyrelsens föreskrift om basal hygien som kom i december 2007. Adjö till läkarrocken, alltså.
Bengt von Zur-Mühlen är till vardags överläkare i njurmedicin på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Vi träffar honom på avdelningen strax efter dagens rond.
Inget skiljer honom från avdelningssekreterare, undersköterskor, sjuksköterskor, sjukgymnaster, arbetsterapeuter, kuratorer eller dietister. Inget utom möjligen sökaren. Fast det finns andra som också har sökare, påpekar han.
Även om Bengt von Zur-Mühlen inte är särskilt nöjd med sina nuvarande arbetskläder saknar han inte rocken, det påpekar han apropå att han tidigare i något sammanhang anklagats för att vara »bakåtsträvare« i klädfrågan.
– Jag är ingen bakåtsträvare. Jag klädde mig så här flera år innan rocken fasades ut. Den blev för varm. Då var det många som kallade mig »syster Bengt«.
När arbetslivsgruppen tog fram rekommendationerna hörde de sig för i kåren och talade med »en lång rad personer«, berättar han.
– Det vi fann var att de kläder som kom när läkarrocken fasades ut gör att många patienter blir osäkra på om de träffat en läkare. Yngre och kvinnliga kolleger upplever i större utsträckning bekymmer med att patienten inte noterat att de är läkare.
För patienten är själva läkarmötet viktigt och därmed blir det också en patientsäkerhetsfråga, menar han.
– Om patienten är osäker på om man träffat läkare blir följsamheten till de råd man lämnar lägre. Många patienter, till exempel äldre, kanske heller inte vågar fråga. Detta kan man förebygga med tydligare identifikation.
Behovet av identifikation är störst i miljöer där patientkontakten är tillfällig och många personer och personalkategorier passerar förbi, som på sjukhusens akutmottagningar. När kontakten är mer stadigvarande blir det inte lika oklart, till exempel i primärvården där det finns en namnskylt vid dörren och patienten har ett bokat möte med en namngiven doktor, resonerar han.
Varför ser kläderna ut som de gör?
– Jag tror det är mycket ekonomi som styr. När rocken försvann var det här det som fanns. Varje extra plagg kostar att lagerhantera och så vidare.
I förbundets skrift påpekas att det är arbetsgivaren som förfogar över klädfrågan men att läkarna bör ha inflytande och att de lokala läkarföreningarna bör få vara delaktiga.
– Vi vill att kläderna tas fram lokalt. Då har man större möjlighet att variera kläderna mer än om de ska passa alla. Det ger lokalavdelningarna en möjlighet att engagera sig, säger Bengt von Zur-Mühlen.
Snart ska Akademiska sjukhuset få nya kläder, berättar han, men har inte själv varit lokalfackligt involverad i frågan.
Anna Rask-Andersen, ordförande i Upplands allmänna läkarförening och huvudskyddsombud på sjukhuset, berättar att kläderna tillhör tvätteriet i Eskilstuna och nu ska tvätteriavtalet för hela landstinget upphandlas på nytt. Hon hoppas att det ska gå att påverka klädernas utformning. Ett särskilt problem är att det kan bli kallt i bussarongerna. En del läkare på Akademiska sjukhuset har därför behållit rocken och tvättar den själva. Ett tag kunde den som ville köpa en rock genom läkarföreningen.
– Jag stöder helhjärtat sjukhusets hygienregler, men som huvudskyddsombud anser jag att det är oacceptabelt att personalen ska frysa på arbetet. Antingen får man höja temperaturen eller ordna andra kläder, säger hon.
Jan Thorelius, ordförande i Sjukhusläkarföreningen i Uppsala, är läkarnas representant i den samverkansgrupp som hanterat klädfrågan. Enligt honom kommer det även fortsättningsvis att bli byxor och bussarong. Sortimentet kommer att utökas med en pikétröja.
– Kläderna kan vi inte göra så mycket åt. Det blir väldigt små förändringar. Men man ska identifiera olika yrkesgrupper med lösa färgkodade namnskyltar. Jag hade velat ha en färgad bård runt halsen som man kan se från olika håll. Men det stupade på kostnader. Däremot ska det synas tydligt på namnskylten. Den ska vara tillräckligt stor. Detaljerna är inte klara.
Han hoppas att nya kläder och skyltar kommer snart.
Björn Ragnarsson, tf sjukhusdirektör, vet inte när de nya kläderna kommer.
– Kanske inte förrän 2012, säger han.
Först ska Landstinget i Uppsala län och Landstinget Dalarna tillsammans upphandla tvätteri.
Han bekräftar att det blir bussarong, pikétröja och byxor.
Och en lös namnskylt med färg och titel?
– Vi har spånat kring det. Antingen får man presentera sig eller ha en skylt. För närvarande har vi namnskylt med 3,5 millimeter stora bokstäver.
Personalen fryser, vad ska ni göra åt det?
– Vi har aldrig haft värmeplagg. Fryser man har man möjlighet att ha egen T-shirt eller långkalsonger under. Alternativt får vi titta på lokalerna, i vilka situationer eller i vilka lokaler det är kallt. Diskussionen uppkom när vi tog bort läkarrocken. Men sköterskorna har aldrig haft andra kläder. Vi tror inte det är professionsbundet.
Bengt von Zur-Mühlen, förbundets arbetslivsgrupp (ALG) och överläkare i njurmedicin på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Foto: Göran Segeholm
Mia Fahlén, ordförande i Kvinnliga läkares förening och kirurg på Capio S:t Görans sjukhus i Stockholm. Läs intervju med Mia Fahlén: »Är det ingen läkare här?« Foto: Göran Segeholm
