I förhållande till patienterna är problemet störst i vimlet på akuten.
– Vi pratar inte om situationer när folk är receptiva utan om när folk är fulla, sjuka, i chock eller arga.
– Vid ett traumalarm får man stora skyltar. Då vet alla att det är superviktigt med funktion. Jag förstår inte varför det skulle vara mindre viktigt i andra situationer.
Det är också tröttsamt att behöva påminna om att det finns kvinnliga läkare. Pinsamma situationer uppstår också, till exempel för den som kommer in i ett rum och frågar »Är det ingen läkare här?«.
– Man kan sitta tre kvinnliga läkare och svara »Jo«.
– Det händer inte så ofta när man känner folk, och det hände mer när man var ung.
På Capio S:t Göran har man precis fått nya arbetskläder.
– De kunde ha passat på att markera jättestort med »Läkare«, men de har missat hela grejen.
Fick ni påverka utformningen?
– Nej, det tror jag inte.
Vad tycker du om Läkarförbundets rekommendationer?
– De är okej, men lite mesiga.
Kravet på tydlighet borde vara skarpare formulerat, tycker hon och syftar på »förslagsvis ovanför bröstfickan«.
– Det blir för litet. Stort ska det stå. Att ha en liten text på kläderna är lika illa som på namnskylten, säger Mia Fahlén.

Läs alla artiklar i detta nummer:
Det syns inte att vi är läkare
»Är det ingen läkare här?«
Kortärmat kontamineras snabbt

Läs även:

Läkares kläder – samlingssida!

Mia Fahlén, ordförande i Kvinnliga läkares förening och kirurg på Capio S:t Görans sjukhus i Stockholm. Foto: Göran Segeholm