– Under de senaste två åren har 18 specialister i allmänmedicin slutat i Östersund, och utan tvekan är arbetsmiljön den stora anledningen. Det är en form av rovdrift på personalen som pågår där landstinget inte lever upp till vare sig arbetsmiljölagen, arbetstidslagen eller föreskrifterna om systematiskt arbetsmiljöarbete, säger Kerstin Ermebrant, ordförande i den lokala distriktsläkarföreningen i Jämtlands län.
Hälsocentralen Zätagränd i Östersund förbjuds nu att lista ytterligare patienter. För att Arbetsmiljöverket ska häva beslutet krävs att Jämtlands läns landsting kommer med en handlingsplan, i samförstånd med personalen, för att lösa problemen.
Beslutet är kopplat till ett vite på 100 000 kronor.
– Samtidigt har vi krav från landstingets hälsovalskansli att lista nya patienter. Om vi inte följer det, måste vi stå för ett vite på 5 000 kronor per patient och vecka. Det är en absurd situation, säger Viveka Norlund-Elmroth, enhetschef för Zätagränd.
Arbetsmiljöverket satte redan i höstas ett flertal hälsocentraler i Jämtland under lupp och kritiserade landstinget för stora besparingar som påverkade arbetsmiljön negativt.
I fallet Zätagränd pekar myndigheten på symtom bland personalen som hjärtklappning och högt blodtryck. Många upplever trötthet och koncentrationssvårigheter och börjar ifrågasätta den egna kompetensen.
– Hälsocentralen har sedan hösten 2009 tagit emot 1 000 nya patienter utan att ha fått ökade resurser. Tvärtom har man tvingats spara på bemanningen och därefter hamnat i en negativ spiral där personal slutat eller sökt ledighet, säger arbetsmiljöinspektör Johnny Jonasson vid Arbetsmiljöverkets Härnösandsdistrikt, som inte känner till något tidigare fall med vitesföreläggande mot att lista fler patienter på en vårdcentral.
För närvarande anlitar Zätagränd två stafettläkarkedjor, men det har bara delvis förbättrat situationen. Stefan Sinko är en av de ordinarie läkarna som lämnat Zätagränd. Han började där som ST-läkare för elva år sedan men begärde tjänstledigt under förra året.
– Jag jobbar nu i Norrbotten och kan inte tänka mig att återgå till primärvården i Östersund när min tjänstledighet nu närmar sig sitt slut. Flera kollegor har börjat på sjukhuset i Östersund bara för att slippa primärvården. Det är hemskt att se hur landstinget kört verksamheten i botten, säger han.
Stefan Sinko upplever att det finns en stark kontrast mellan primärvården i Östersund och övriga, mer glesbefolkade delar av Jämtland. Kritiken mot den jämtländska kapiteringsmodellen är stark bland distriktsläkarna i Östersund.
– Jag anser att politikerna av ideologiska skäl medvetet underfinansierar primärvården i Östersund och därmed blockerar möjligheten för privata etableringar. Det går ut över vården och personalens arbetsmiljö. Det är anmärkningsvärt att det inte finns privata hälsocentraler i en stad av Östersunds storlek men att privata alternativ däremot fungerar i glesbygden i Jämtland, säger Stefan Sinko.
Kerstin Ermebrant anser att den arbetsmiljöenkät som Distriktsläkarföreningen i Jämtlands län gjorde förra året borde vara en väckarklocka för politikerna. I den svarade en tredjedel av distriktsläkarna att de hade allvarliga funderingar på att byta jobb och tre fjärdedelar att arbetsmiljön försämrats.
– Även landstingets egen medarbetarenkät pekar på allvarliga problem med stress och hög arbetsbelastning. Det är bra att vi nu får stöd av Arbetsmiljöverket, men lite synd att arbetstidslagen som hanteras via kollektivavtal ligger vid sidan om. På det området krävs också en skärpning för att göra någonting åt arbetsmiljön.
Harriet Jorderud (S), som är ordförande i landstingsstyrelsen, säger att en analys av situationen vid Zätagränd ska vara klar inom ett par veckor.
– Problemet är att vårdvalssystemet hindrar oss att rikta åtgärder mot en hälsocentral. Situationen är bekymmersam.
Missgynnas primärvården i Östersund i jämförelse med övriga Jämtland?
– Jag är beredd att försvara att glesbygdsfaktorn väger tungt när vi fördelar resurser. Hälsocentralerna i glesbygd har ett betydligt tyngre uppdrag med röntgen, laboratorieverksamhet och en högre andel äldre, vårdkrävande patienter, säger Harriet Jorderud.