Sjukhusläkarna i Halland har ljusblå pikétröja med ordet »Läkare« broderat ovanför bröstfickan.
Ingrid Stubelius, underläkare på anestesikliniken i Halmstad, ledamot i lokalföreningens styrelse och ordförande för Sveriges yngre läkares förening i Halland, är nöjd med sina arbetskläder.
– Ja, absolut.
Det är jätteskönt att ha ett plagg som identifierar yrket, tycker hon, och när hon berättar om kläderna för kolleger i övriga landet får hon ofta positiva kommentarer. På sjukhuset markeras även andra personalkategorier med färg. Sjukgymnasterna har ljusblå bussarong, teknisk service har röda pikétröjor, arbetsterapeuterna har färgdetaljer på bussarongerna och helvitt är avsett för sjuksköterskor och undersköterskor, berättar hon.
Ingrid Stubelius hade läst i Göteborg innan hon kom till Halmstad våren 2008, ungefär samtidigt som man började vänja sig vid de ljusblå pikétröjorna där.
Alla unga läkare har stött på kommentarer som »När kommer doktorn?«, säger hon, men det händer inte så ofta nu. Patienterna känner lättare igen läkaren, även om det kan ta en stund för den som är gammal och sjuk.
– Man får presentera sig och tala högt. Det är viktigare än ett klädesplagg i det långa loppet.
– För mig personligen står rocken för en gammal läkarstereotyp, en man i 40–60-
årsåldern i vit rock. Inte någon gång under min studietid var det tal om någon rock. Jag tror inte min generation behöver identifiera sig med rocken.
– Vi har fortfarande rockar som tvättas. De fungerar som värmeplagg, som kombinerad jacka och väska.
Hennes kolleger i Halland är generellt nöjda med arbetskläderna, säger Ingrid Stubelius.
Eva Schöbel, avdelningschef och hygiensjuksköterska vid Vårdhygien i Region Halland, var med i den grupp som för några år sedan bestämde att läkarna skulle klä sig så här på Halmstads sjukhus. Sjukhusledningen beslutade, redan innan Socialstyrelsens föreskrifter trädde i kraft, att basala hygienregler skulle gälla alla personalkategorier. För läkarna innebar detta inga civila kläder samt kortärmad arbetsdräkt.
– Vi mötte lite motstånd från läkarkåren mot att släppa långärmad rock och civila kläder, men vi stod på oss. Det hade aldrig gått om inte sjukhusledningen hade satt ner foten.
Inför förändringen pratade man med läkare på akuten och testade lite olika kläder där.
– Då framkom det här med identiteten.
Eva Schöbel minns särskilt en kvinnlig läkare som berättade att hon märkte skillnad beroende på vilka kläder hon hade på sig under ett arbetspass på akuten.
För att få igenom den nya klädkoden ställde de sig frågan om de på något sätt kunde markera läkarnas yrkestillhörighet. Och så fick det bli. Pikétröjor i stället för bussarong, en avvikande färg – ljus för att smuts skulle synas – och ordet »Läkare« tydligt broderat över bröstfickan.
– Det föll väldigt väl ut. Vi fick hela läkarkåren med oss. De känner sin identitet. Patienterna ser att de är läkare. Det står tydligt och klart. Det är jättesällan jag ser en läkare som inte är ombytt.
På sjukhuset i Varberg pågick en parallell process. Det har blivit väldigt bra i slutenvården i Halland, tycker Eva Schöbel, men det finns en del kvar att göra i primärvården.
Innebar det någon extra kostnad med särskilda kläder för läkarna?
– Nej, det tror jag inte. Det hade ju kostat att köpa in bussaronger också.
Många andra landsting hörde sedan av sig med frågor om läkarkläderna i Halland, men Eva Schöbel vet inte om något annat landsting tagit efter idén.
Per Meijer, ledamot i Hallands läkarförenings styrelse, var ordförande i läkarföreningen när de nya kläderna kom.
– Hos oss har det aldrig varit någon större fråga eller något kontroversiellt.
Är ni nöjda med kläderna?
– Det är praktiska, enkla grejer. De töjs ut lite, säger Per Meijer.
Ingrid Stubelius, underläkare på anestesikliniken i Halmstad, ledamot i lokalföreningens styrelse och ordförande för Sveriges yngre läkares förening i Halland. Foto: Anders Andersson
Sjukhusläkarna i Halland är nöjda med att ha fått en egen färg på tröjan och ordet »Läkare« broderat över bröstfickan. Foto: Anders Andersson
