Människor knuffas vid kassorna vid entrén till det stora privata sjukhuset Sir Ganga Ram. Skavda metallbårar väntar på akutpatienter vid trottoaren. Reklamen om den förstklassiga, högteknologiska vården på sjukhuset väcker mest frågor vid det första intrycket. Här har bara välbeställda indier råd att få vård, likaså många utländska patienter som köper exempelvis transplantationer, hjärt- och höftledsoperationer eller kosmetisk kirurgi. Här i omgivningarna fann också Lancet-forskarna särskilt höga mängder av NDM-1 i avloppsvatten. De då preliminära resultaten var kända för Läkartidningen redan i december förra året när vi besökte Chand Wattal, läkare och chef för den mikrobiologiska avdelningen på sjukhuset. Men han vill inte diskutera detta.
– Jag vill inte kommentera studien innan jag läst igenom den noggrant, säger Chand Wattal.
När sedan Läkartidningen förra veckan försöker nå honom igen gör han sig okontaktbar.
Tillbaka till december månad på sjukhuset. I arbetsrummet förklarar Chand Wattal sin syn på saken:
– Det är »no big deal«. Vi förstår att mot resistens finns det ingen behandling och att Indien naturligtvis har problem med resistenta infektioner, men de finns överallt i hela världen. De är inte specifika för vårt land. Även på amerikanska femstjärniga kliniker ser man till exempel VRE och MRSA, säger Wattal.
Men på just Sir Ganga Ram har aldrig några resistensutbrott skett, det borde han ha känt till, säger han.
– På offentliga sjukhus finns däremot stora problem, konstaterar Chand Wattal.
Han är irriterad över den forskning om NDM-1 som presenterats om Indien, då han misstänker att kommersiella aspekter ligger bakom för att skada indisk export av vård.
Några våningar upp i sjukhuset arbetar Vijay Aurora, chef för kirurgkliniken med mångårig erfarenhet. Väl förbi marmorhissarnas dörrar syns förvånande enkla operationssalar med gamla järnsängar och ålderdomlig utrustning. I de tre salarna som visas upp finns bara ett enda tvättställ; inga pumpar med handsprit syns. Vijay Aurora går stolt igenom faciliteterna och berättar att 650 transplantationer utförts under tio års tid vid hans enhet. Han medger dock, till skillnad från kollegan, att resistenta infektioner ibland uppstår.
– Vi har fått in MRSA hit genom patienter från offentlig vård. VRE ser vi däremot nästan ingenting av, säger Vijay Aurora och berättar om sjukhusets policyprogram vad gäller desinfektion, övervakning av smitta och förskrivning av antibiotika.
Den indiska sjukvården är en vinstmaskin, som lockar många utlänningar varje år med snabb, god och billig vård. 450 000 utlänningar köper vård i Indien varje år, enligt en översiktsartikel av Timothy Walsh. Vid 2020 kommer den indiska hälsosektorn enligt India Brand Equity Foundation att vara värd 280 miljarder dollar, cirka halva Sveriges BNP. Till exempel skriver Indiska Apollo Hospitals Groups, en av de största koncernerna i Asien, på sin webbplats att de tar emot 19 miljoner patienter från 55 länder. Det var i samma koncern där det på några sjukhus förra hösten hittades NDM-1, enligt Walshs tidigare studie. Trots att resistenta bakterier varit kända i indisk vård under många år har få varningsklockor ringt bland ansvariga. Ingen tydlig övervakning av spridning finns ännu. Inga kraftfulla strategier finns för att begränsa förskrivningen av antibiotika. Inte heller har apoteksförsäljningen begränsats. I stället sattes en dementiapparat igång när den förra NDM-1-studien presenterades, vilket också ledde till att de indiska medförfattarna blev uthängda i medierna.
I dag talar Mohan Katoch, sekreterare vid hälsoministeriet, och forskningschef vid Indian Council for Medical Research, om att försöka införa ett nytt nationellt program för antibiotikaanvändning med departement och den nationella sjukvårdsorganisationen som avsändare.
– Vi har även startat en separat arbetsgrupp för att övervaka situationen i landet och skapa ett system där kliniker kan bli uppdaterade när det gäller resistens, säger Mohan Katoch och fortsätter:
– Jag vill också säga att NDM-1 finns naturligt i miljön överallt och tillfälliga infektioner från dem kan förebyggas genom goda sjukhuskontroller och traumavård. Frågan om multiresistens är global då sådana bakterier finns överallt.
