Förbundets inriktning var att göra upp

Det har ju uppstått kritik mot att förbundet inte drev frågan vidare som en principfråga. Diskuterade ni inte de konsekvenserna av en uppgörelse?
– Nej, de har bara sett det som ett medlemsärende, säger Thomas Zilling.
Tycker du att du fick fel råd?
– Allt går så fort, så man måste lita på dem som hjälper en. Alternativet att få tillbaka jobbet fanns inte, utan jag skulle få leva på a-kassa. För den enskilde blir försörjningen mer central än principfrågan. Man skulle kunna fundera på att ha en försäkringslösning för den som väntar på en AD-dom, men det finns inte. Läkarförbundet har nog aldrig råkat ut för den här situationen tidigare.
Även Läkarförbundets ordförande Marie Wedin bekräftar att en uppgörelse var målet när det stod klart att Thomas Zilling inte skulle få behålla jobbet.
– Det tror jag kan vara väldigt troligt. Syftet med överläggningarna var en uppgörelse. Förbundets syfte var att göra en så bra uppgörelse som möjligt.
Uppgörelsen gav 32 månadslöner, dubbelt så mycket som en dom i AD skulle ha kunnat ge: 16 månadslöner och ett skadestånd på 150 000 kronor.
– Vi var inte så säkra på att få ett bättre slutresultat i domstol. Så resonerade vi. Sedan har man inte facit i hand. Och det var därför läkarföreningen och Thomas var med i uppgörelsen, säger Marie Wedin.
Läkarföreningens ordförande Anders Åkvist bekräftar att man redan under första mötet efterfrågade andra lösningar än avskedande:
– Det var en naturlig fråga: »Finns det andra lösningar?« Och det behöver inte vara utköp. Det kan vara samtal. Vi har inte fattat några beslut utan att förankra det med Thomas. Jag har varit noga med att det viktiga är att vi för fram det som han vill, säger Anders Åkvist.