Vården och apoteken bör enligt Läkemedelsverket ha samma system för att signalera att nyförskrivna läkemedel kan interagera på olämpligt sätt med dem som patienten redan står på. På uppdrag av Socialdepartementet har myndigheten därför jämfört de två interaktionsmoduler som i dag används, EES (Elektroniskt expertstöd) och SFINX (Swedish Finnish Interaction X-referencing), och kommit fram till att SFINX är att föredra. EES kan missa potentiellt viktiga interaktioner eftersom det inte täcker hela det svenska läkemedelssortimentet och eftersom analysen sker på substansgruppnivå och inte på substansnivå.
Mikael Rolfs, ordförande i Läkarförbundets råd för läkemedel, IT och medicinteknik, menar att det var ett väntat val.
– Vi har sagt hela tiden att det är skillnad mellan EES, som är ett expeditionsstöd för att lämna ut läkemedel, och SFINX, som är uppbyggt som ett ordinationsstöd. Nu förväntar jag mig att SFINX får en tydligare förvaltningsstruktur så att det uppdateras mer kontinuerligt än i dag.
Nästa steg är att integrera systemet i journalsystemet, så att man som förskrivande läkare slipper hoppa mellan systemen. Inom den grupp som arbetar med att utarbeta den nationella läkemedelsstrategin, där Läkarförbundet medverkar, har man kommit överens om att sätta ett sista datum för när ett sådant integrerat stöd ska finnas på plats. Mikael Rolfs menar att Läkemedelsverkets ställningstagande ger argument för att kräva att den processen nu snabbas upp.
– Nu är det svart på vitt vad som ska användas, nu är det upp till huvudmännen för vården att se till så att man verkligen ställer krav på sina journalleverantörer att SFINX ska vara en integrerad del av läkemedelsordinationsmodulerna.