– Det är oundvikligt att jag tar upp min egen resa. Hur jag för 27 år sedan som anestesiolog på Karolinska sjukhuset skadades i en dykolycka och blev tetraplegiker, säger Claes Hultling.

En händelse som i ett slag förändrade hans liv. Men som även gav något nytt inom ryggskadevården.

– Jag kommer också att berätta hur vi drog i gång Solbergaprojektet och senare Spinalis.

Vi betyder, förutom honom själv, Richard Levi, som han enligt egen utsaga jobbat ihop med i hundra år. Bland annat reste dåvarande neurologen Richard Levi och han före projektet med Spinalis runt i världen för att lära sig »allt« om ryggmärgsskadevård.

– I början var vi helt inriktade på den rent medicinska behandlingen av ryggmärgsskador, vilket naturligtvis är nödvändigt.

– Men med tiden har vi gått mer »från kropp till själ«. Richard läste boken »Plato not Prozac!«, av Lou Marinoff, och vi har börjat med att mer och mer tillämpa de tankegångarna – en filosofisk praxis.

Som ryggmärgsskadad läkare kommer man närmare en patient med samma tillstånd, enligt Claes Hultling.

– Man blir inte en bättre onkolog för att man själv har cancer, självklart inte, men det är lättare för en kille som sitter i rullstol att prata om känsliga saker som t ex inkontinens med en läkare som också sitter i rullstol. Ofta handlar det ju om unga killar som förutom skadan är friska, och har unga killars problematik.

På Sveriges Radios webbplats presenteras du som sommarvärden som, enligt vad som står där, ska tala om »hur rädd vårdpersonal torkar tårar snabbare än trygg«.
– Ja, det gäller det där med filosofi i vården. En patient som under vargtimmarna drabbas av ångest och förtvivlan får mer hjälp av en något osäker men närvarande nattsköterska än av en kunnig och trygg psykiater som kan ta emot först nästa vecka. Ångesten kanske inte infinner sig just då, och det är viktigt att få leva ut sorgen.

Nu är Claes Hultling mycket engagerad i Spinalis i Botswana, den första och enda ryggmärgskliniken i landet. Idén föddes när han var där för att hålla tal på en konferens.

– Jag träffade deras sjukvårdsminister för tre år sedan, då fanns det ingen mottagning för ryggmärgsskadade. Sedan dess har man behandlat 100-talet skadade. Den 1 maj i år hade man 43 patienter på kliniken, säger Claes Hultling, glad över framgången.

Du har i en intervju för ett antal år sedan beskrivit dig själv som lite uppkäftig. Blir det mer svårsmält än lättlyssnat i ditt Sommar-program?
– Nej, jag har nog blivit snällare och lite lugnare, mer ödmjuk. Man inser att man inte kan ändra hela världen.

Lika självklart som ämnet i programmet, är också musikvalet.

– Det blir musik som betytt mycket för mig, konstaterar han enkelt. Vilket betyder allt från Hoola Bandoola till klassisk musik.
Rock on!

Läs mer
Läkartidningen 1992;89(41):3361-4
Läkartidningen 2000;97(36):3900-4.

Länk till Sveriges Radio
Sommar i P1