Landstingen har enligt hälso- och sjukvårdslagen ett ansvar för att kunna erbjuda specialiseringstjänstgöring för att se till kommande specialistbehov. De ska planera läkarförsörjningen så att varje landsting i princip är självförsörjande. Den nu aktuella rapporten från Sveriges Kommuner och landsting, »Blivande specialistläkare, ST 2011–2015«, ska belysa tillgång på specialistläkare och pågående specialiseringstjänstgöringar (ST).
Landstingen måste även se till patientunderlag, demografi och långsiktiga verksamhetsplaner för att kunna göra en hållbar planering. I beräkningarna pekar man på att sju av tio specialister arbetar inom landstinget, övriga går till privat eller annan verksamhet.
Med den nuvarande andelen ST bedöms specialiterna kirurgi, ortopedi, internmedicin, kardiologi, lungmedicin, infektionssjukdomar och reumatologi att öka. Omvänt gäller att täcka kommande behov i framför allt norra sjukvårdsregionen, i synnerhet för allmänmedicin och psykiatri.
För att beräkna nyrekryteringen av specialister ser man på andelen ST-läkare och specialistläkare. Ett lämpligt förhållande anser man bör ligga på 4–6 specialister per ST – färre specialister än fyra per ST pekar på en ökning, fler än sex medför en minskning. Genomsnittet för landet ligger på 3,5 per ST, alltså en ökning.
Beräkningarna förklaras av förhållandet mellan utbildningstid och tid som specialist: läkaren blir specialist vid 35–40 års ålder och arbetar sedan i 25–30 år. Om en specialisttjänstgöring tar mellan fem och sju år så motsvarar ett arbetsliv som specialistläkare fyra till sex ST-perioder.
Inom specialiteterna psykiatri och allmänmedicin är åldersfördelningen »oroväckande« enligt rapporten. Andelen verksamma läkare över 55 år är där 50 procent eller mer, när det ideala för en bra generationsväxling är runt 35 procent. Och dessa relativt stora specialiteter har under många år haft svårt med nyrekryteringen.
Rapporten visar också att det finns ett ökat intresse hos läkare att arbeta efter den normala pensionsåldern 65 år. Andelen specialistläkare i landstingen över 65 år var år 2006 3,7 och steg till 6,6 år 2010, dvs nästan en fördubbling på fyra år.
