Ylva Böttiger är docent i klinisk farmakologi och överläkare samt chef för Läkemedelsinformationscentralen vid Karolinska universitetssjukhuset. Hon är också en av Läkartidningens medicinska redaktörer.

Vad är SIDI?
– En stiftelse som i samarbete med akademin vill tillgängliggöra oberoende läkemedelsinformation både i Sverige och världen. Än så länge har stiftelsen en webbplats och en sökmotor för läkemedelsinformation, »Drugle«, som görs tillgänglig via webbplatsen . Sedan är det tänkt att stiftelsen ska kunna ta på sig uppdrag, till exempel från myndigheter, forskningsuppdrag eller uppdrag att skapa öppna och obundna informationskällor.
Varför har ni startat SIDI?
– Vi är alla överens om att behovet av strukturerad och trovärdig läkemedelsinformation är stort. Det är jättesvårt att veta vad som är evidensbaserad information och vad som är reklam. Vi har det hyggligt förspänt i Sverige, men motsvarigheten till t ex Fass finns inte på andra håll i världen. Vi ser att det finns ett behov och tror att vi kan skapa något.
En stiftelse får inte vara vinstdriven och har en lagstadgad revision av att den drivs i enlighet med sitt ändamål. Den kan fylla en nisch i förhållande till företag och myndigheter, anser Ylva Böttiger.
– Läkemedelsföretagens information är inte oberoende. Myndigheterna tillhandahåller information, men deras uppdrag är väldigt väl definierat och begränsat av lagar och regler, och det tar lite längre tid att komma fram i processer. Där kan en oberoende stiftelse fylla en funktion. Man kan snabbt plocka upp och sprida viktiga forskningsresultat.

SIDI ska enligt stadgarna kunna ta emot bidrag från organisationer och privatpersoner och samtidigt vara oberoende. Hur?
– Vi diskuterar att söka pengar från Vinnova, Sida och Bill Gates Foundation, men det är stiftelsens stadgar som reglerar hur pengarna används.
Hittills har finansieringen bestått av styrelseordföranden och professorn Lars L Gustafssons forskningsmedel, som bekostat utvecklingen av Drugle, som en del av forskningsprojekt vid Karolinska institutet. Han har sedan överlåtit sökmotorn till SIDI.
Kan stiftelsen även ta emot medel från organisationer inom läkemedelsindustrin, till exempel Läkemedelsindustriföreningen?
– LIF är ju en branschorganisation, så teoretiskt skulle vi kunna göra det. Vi utesluter inte att det kan finnas information, som vi och läkemedelsindustrin är överens om att den behöver bli bättre tillgänglig, som till exempel produktresuméer från Läkemedelsverket.

Språket på sajten är engelska. Ambitionen är att nå ut internationellt.
– Det är det som är så fint med vår globala IT-värld. Informationen fungerar lika bra i Kampala som i Stockholm. Det finns ingen anledning att den inte skulle vara tillgänglig där.
Vad har ni fått för respons?
– Mest positiv. Någon har frågat om vi vill konkurrera med redan pågående projekt kring IT och läkemedel i vården. Det är inte fråga om att konkurrera om någonting utan om att erbjuda en plattform. Det finns potentiellt bra projekt som inte har någon plattform. Till exempel skulle interaktionsdatabasen SFINX, som jag varit med att bygga upp, ha kunnat ligga hos SIDI, om SIDI hade funnits när den startades.
Vad kan en läkare ha för nytta av SIDI nu?
– Man kan till exempel via sökmotorn hitta produktinformation om ett läkemedel som inte finns i Fass, men där det finns motsvarande information i ett annat land. Det vi i förlängningen skulle kunna erbjuda är till exempel information om rekommenderade läkemedel, biverkningar eller antibiotikaresistens.
Ser du någon konflikt mellan din roll i SIDI och dina övriga yrkesroller?
– Nej.