Vakna! Vakna, Bertil! Du måste ge dig av snarast. Det var någon som ringde och sa att du måste stå klar om en halvtimme. Det gällde något uppdrag som du sagt att du kunde åta dig.
– Vad sa han att han hette, sa du?
– Det hörde jag inte, men han sa att det var ont om utrymme, så du fick bara ta med dig sju medicinska ting, eller hur han nu uttryckte det. Det gällde någon slags mottagning.
– Orimligt, man kan inte vara doktor med bara sju grejer!

Tankarna snurrar. Vad i herrans namn har jag lovat? Kommer ihåg – fragmentariskt – ett tidigare samtal om att ställa upp med kort varsel i något sjukvårdssammanhang. Men sju saker! Det beror ju på vart vi ska? Kan det vara en arktisk fjällstation eller är det Afrikas savann? Eller en rockfestival? Knivigt värre! Hystar upp några tänkbara attribut utan närmare eftertanke, som kanske skulle klara både Afrika och en fjällvistelse.
Näe, de saker jag kom på var inte helt bra. Jag ringer Kenneth, han är en gammal erfaren räv, han vet nog.

– Hej Kenneth! Jag ska i väg på nåt okänt sjukvårdsuppdrag, som jag inte vet så mycket om och får inte ta med mig så mycket medi­ciniska attiraljer …
– Samma här!
– Va’, du med?
– Hmm, och jag tänker att huvudet, händerna, ögonen, penicillin, morfin, lite acetylsalicylsyra och ett suturset ska räcka.
– Jaså, och jag hade tänkt ta med mig ett mikroskop, Hb-apparat, stetoskop, blodtrycksmanschett, otoskop, blodsockerapparat och antibiotika. Ditt suturset var ju en bra grej, jag byter bort mitt otoskop mot ett sånt , tror jag.
– Vi kanske inte behöver räkna de viktigaste grejerna som ingår i min kropp, de är ju med hur som helst. Stetoskopet kan vara bra. Det markerar dessutom vem som är doktorn om det blir en stökig situation. Men du, skulle det ändå inte vara bra med en ljuskälla, om inte otoskop så åtminstone en bra ficklampa. Hb-apparaten skulle jag nog tro att vi klarar oss utan.
– Okej då, Kenneth, låt oss behålla otoskopet, det kan ju användas som en hygglig ljuskälla. Men Hb-apparaten? Jag tänkte mest att ett Hb är en ganska god värdemätare på ohälsa i allmänhet, och det är först neråt 80–90 g/l som man skådar en säker anemi med blotta ögat. Men blodsockermätningen kan jag undvara. Jag byter till mig morfinet i stället, det får vi förmodligen bättre användning för. Och så smyger jag ner några urinstickor i bakfickan utöver våra sju grejor … eller så får vi smaka på urinen som de gamla egyptierna gjorde.
– Bertil, det är bra med ­diagnoser, men helst ska man kunna hjälpa och lindra också, så jag vill gärna ha med acetylsalicylsyra. Sänker hög feber, är hyfsat smärtstillande när besvären kommer från rörelseapparaten. Vi är tydligen eniga om stetoskopet, otoskopet, sutursetet, antibiotika och morfin. Då är det bara två platser kvar för mikroskop, Hb-apparat, blodtrycksmanschett och acetylsalicylsyran. Det var länge sedan jag hanterade mikroskop, så det kanske inte blir använt nu heller. Vad gäller blodtrycksmanschetten kan ja g hålla med dig. Det är trots allt inte så ofta man i akutsituationer inte anar vad blodtrycksmanschetten eventuellt talar om genom att känna på puls, lyssna på hjärta och lungor.
– Hmm, lite knepigt. Åker vi söderut tror jag att mikroskopet skulle kunna hjälpa oss med en hel del tropiska sjukdomar. Blodtrycksmanschetten lämnar jag tillbaka i så fall. Om det nu inte är något nytt du har kommit på medan vi pratat? Man kanske skulle ha med sig Iphone, den innehåller ju allt man behöver veta, bara man vet var man ska leta!
– Men Berra, som gamla allmänmedicinare kan vi inte hålla på och vela. Vi är ju sen länge kunniga i att skjuta från höften och ändå oftast träffa. Tar vi mikroskopet – jag får väl damma av gamla minnen – kan vi när det verkligen behövs räkna röda blodkroppar och få inte bara ett ungefärligt blodvärde utan dessutom en hint om något är fel genom att se själva blodkropparna. Så kanske Hb-apparaten åker ut och jag får behålla acetylsalicylsyran?
– Okej, då säger vi så. Och Iphonen i fickan? Då ska vi väl kunna diagnostisera det mesta, behandla de flesta, och övriga får vi skicka till organspecialisterna. Vi hörs senare, Kenneth!
– Bertil, Beeeerttil!! Vakna, ska du inte ha ditt lördagsfika, kaffet kallnar ju!
– Jisses Bettan, vilken kons­tig dröm jag har haft. Drömde att jag skulle i väg på hemligt sjukvårdsuppdrag med Kenneth Widäng.




Bertil Hagström.



Kenneth Widäng