AstraZenecas beslut att från och med 1 juli i år sluta betala kongressresor för läkare i hela världen är ytterligare ett steg i läkemedelsföretagens förändrade relation med läkarna för att återfå ett visst förtroende. Det är ett led i en process som har pågått ett tag. Redan 2007 beslutade brittiska GlaxoSmithKline, GSK, att upphöra med alla typer av företagsgåvor till läkare. Och året efter deklarerade amerikanska företag som Lilly och Merck att de frivilligt skulle börja offentliggöra sina betalningar till läkare – visserligen med lagförslaget »The Physician Payments Sunshine Act« hängande över huvudet. Deras frivilliga aktion stoppade inte förslaget, som nu har blivit lag, och alla läkemedelstillverkare i USA är nu skyldiga att offentliggöra alla ekonomiska relationer med läkare som överstiger tio dollar (cirka 65 kronor), oavsett om det rör sig om pengar eller företagsgåvor. Att inte följa lagen kan ge företagen böter på upp till en miljon dollar.
Lagändringen i USA visar att det finns extremt lite förtroende för läkemedelsbolagens agerande. Det är det man försöker förändra nu.
– Nyckelordet är förtroende. Det har ju varit en mångårig diskussion om att det funnits ett bristande förtroende för branschen – att vi indirekt påverkar läkare genom att finansiera deras resor. Och vi vill inte ha den diskussionen, utan vi vill ha en diskussion om våra läkemedel, säger Ann-Leena Mikiver, presschef på AstraZeneca, om beslutet.
Samtidigt som företagen försöker förändra bilden av sig själva och återskapa en del förtroendekapital genom att begränsa sina ifrågasatta relationer med läkarna menar Göran Stiernstedt, chef för avdelningen för vård och omsorg vid Sveriges Kommuner och landsting, SKL, att det också kan ses som en strategisk omprioritering av resurserna.
– Hela den långsiktiga trenden är ju att industrin siktar in sig mindre och mindre på läkare. Företagens uppgift är ju att maximera sin försäljning och det är klart att de inser att läkarna spelar mindre roll i dag än vad de gjorde för tio år sedan, säger han.
Olika styrsystem och ersättningssystem som är uppbyggda utifrån att läkarna ska följa riktlinjer har minskat deras makt över förskrivningen. I stället fattas de avgörande besluten högre upp i den politiska sfären. Då söker sig också läkemedelsföretagen dit.
– De satsar mer på samverkan på högre nivå. Samverkan kring nationell läkemedelsstrategi, samverkan kring introduktion av nya läkemedel, säger Göran Stiernstedt.
Anders Blanck, nytillträdd vd för Läkemedelsindustriföreningen, LIF, håller med.
– Absolut, det nya politiska landskapet ser annorlunda ut i dag. Du behöver ha kontakter med politiska tjänstemän och politiker på olika sätt, säger han.
Anders Blanck själv är ett levande exempel på denna fokussvängning inom läkemedelsindustrin. Där tidigare vd:n för LIF, Richard Bergström, var apotekare med erfarenhet från flera europeiska läkemedelsföretag är Anders Blanck ekonom med tidigare erfarenhet som departementsråd och chef för Socialdepartementets avdelning för hälso- och sjukvård. Och det är där, i hans gamla korridorer, som förtroendekapitalet är viktigast nu.
– De som vi dagligdags interagerar med måste ha ett förtroende för oss. Om uppfattningen hos eliten av beslutsfattare har förflyttat sig från för 20 år sedan till i dag så måste vi på något sätt återupprätta deras förtroende, säger han.
Det är ett långt och mödosamt arbete i uppförsbacke just nu. Och Anders Blanck är fullt medveten om att det aldrig kan bli som förr.
– Jag tror aldrig att vi kommer tillbaka till Nobelpris-eran för 20 år sedan när allting som hade med medicinsk forskning att göra hade en enorm status. Men däremot tror jag att vi kan ha ett slags förtroendefullt samarbete om det som är strategiskt viktigt. Och det är forskning och utveckling av nya läkemedel, att snabbt introducera dem och se till att alla läkemedelsterapier utvärderas. Har man den gemensamma ambitionen så har industrin en mer naturlig roll, säger han.

Läs även:

Industriavtalet görs om från grunden