Högt tempo och långa arbetspass är vardag för många AT-läkare. Så många som tre av tio har någon gång under utbildningstiden funderat på att byta yrke på grund av den kliniska arbetsbelastningen.
Variationen mellan landstingen är dock stor. Ett landsting står i särklass: Jämtland. Här har hela 56 procent någon gång tänkt tanken.
– Det är självklart bekymrande, det handlar om mental hälsa hos unga läkarkollegor. Om de ska orka arbeta en livstid kan inte de här siffrorna hålla i sig, säger Karin Kockum, ordförande för Sylf i Jämtland.
Samtidigt som många AT-läkare i Jämtland funderat på att byta yrke sjunker Östersunds sjukhus i den totala AT-rankningen och andelen AT-läkare som skulle rekommendera orten minskar. Monica Olausson, personalhandläggare på Jämtlands läns landsting, tycker att siffrorna är »lite alarmerande«.
– Jag är lite förvånad över att betyget sjunker. Det är tufft att vara AT-läkare i Jämtland, med mycket eget ansvar. Men det har det alltid varit under de 12 år jag jobbat här.
Vad som kan ligga bakom att så många unga läkare i Jämtland funderar på att hoppa av läkarbanan vill hon inte uttala sig om.
– Vi kommer att analysera vad det beror på, om det brister i arbetsmiljön, i den kliniska utbildningen eller i handledningen. Vi måste diskutera med de ansvariga på klinikerna, eftersom det först och främst är där förändringen måste ske.
AT-läkaren Gunnar Hagqvist, som precis börjat sitt primärvårdsblock på Järpens hälsocentral, bekräftar att AT-läkare i Jämtland har en tuff arbetsbörda. Som exempel hade han under sin kirurgiplacering fyra nattjoursveckor under en åttaveckorsperiod.
– Det varierar mellan kliniker, men den generella stämningen är att man jobbar mycket. Känslan av att det är en produktionstjänst mer än en utbildningstjänst tror jag går igen hos många kolleger.
Karin Kockum delar uppfattningen att utbildning får stå tillbaka för produktion, och tror precis som Gunnar Hagqvist att det kan vara en förklaring till resultatet i Sylf-enkäten.
– Samtidigt som man är villig att jobba hårt finns det brister i undervisning och handledning eftersom det är underbemannat på specialistsidan. Det blir ett ekorrhjul där man jobbar och jobbar och inte får någon belöning.
Monica Olausson ser dock inte bemanningsproblem som en förklaring till att Jämtland sticker ut.
– Det är samma problematik som i alla landsting och inget extremt i Jämtland.
Samtidigt öppnar hon för att man kan behöva se över balansen mellan produktion och utbildning.
– En frågeställning vi kanske får titta på är om studietiden ska vara schemalagd. AT-läkarna vill ha det så, men det ser lite olika ut på klinikerna.
Till skillnad från många kolleger har Gunnar Hagqvist själv inte funderat på att lämna läkarbanan på grund av arbetsbelastningen.
– Men arbetsbelastningen och den sociala situationen har blivit en viktigare faktor när jag ska bestämma vad jag ska göra framöver, efter AT.
Skulle du rekommendera andra att söka AT i Jämtland?
– Man ska inte slentrianmässigt söka till Jämtland, man ska veta vad man ger sig in på. Men med rätt inställning kan det bli bra.
Karin Kockum, ordförande för Sylf i Jämtland.
»Man känner sig inte först och främst som en utbildningsläkare utan som en produktionsläkare«, säger AT-läkaren Gunnar Hagqvist, som precis börjat sitt sista block på Järpens hälsocentral. Foto: Tommy Andersson
