När den nya specialitetsindelningen sjösattes blev klinisk fysiologi en grenspecialitet till bild- och funktionsmedicin. Det har enligt Eva Nylander, ordförande i Svensk förening för klinisk fysiologi, lett till stora problem med rekryteringen, eftersom man i praktiken först måste bli radiolog. Bara 14 läkare i hela landet utbildar sig för närvarande till klinisk fysiolog i det nya utbildningssystemet.
– Om man verkligen hade gjort en gemensam bas hade det kunnat fungera. Men nu blev det bara ett namnbyte så att radiologi blev bild- och funktionsmedicin. Vår kunskapsbas går förlorad, säger Eva Nylander, som betonar att kliniska fysiologer är efterfrågade i vården, inte minst i utbildningen av andra specialister.
– 11 andra specialiteter har skrivit brev till stöd för vårt krav på att klinisk fysiologi ska bli basspecialitet.
Akutsjukvård var en av de nya specialiteter som introducerades i och med reformen 2006, då som tilläggsspecialitet. Nu hoppas Svensk förening för akutsjukvård, SWESEM, att Socialstyrelsen ska vara redo att gå ett steg längre och göra akutsjukvård till basspecialitet, i linje med vad som skett i allt fler länder i Europa.
Problemet med att ha akutsjukvård som tilläggsspecialitet är inte främst att utbildningen blir för lång, utan att den blir för dålig, säger Lisa Kurland, ordförande i SWESEM. För att utveckla akutsjukvården i Sverige krävs enligt SWESEM att akutläkare utbildas av akutläkare – på akuten.
– Vi arbetar på andra kliniker för att lära oss akutsjukvård och det är inte rimligt. Akutsjukvård är ett unikt kompetensområde, ett unikt sätt att arbeta. Förutom att hålla patienter med livshotande tillstånd vid liv är vår speciella kompetens differentialdiagnostik, att snabbt sortera upp patienterna och förstå vad som är akut och vad som inte är det. Det lär man sig inte någon annanstans än på en akutmottagning, säger Lisa Kurland.
Även hon tar upp svårigheter med rekryteringen som argument mot den nuvarande ordningen.
– Bland studenter och unga doktorer finns ett stort intresse, men sedan när man kommer ut och ser hur utbildningen ser ut krävs en stor envishet. Många bildar familj och prioriterar andra saker, som trygghet.
Skrivelserna till Socialstyrelsen innehåller även ett antal förslag på nya gren- eller tilläggsspecialiteter. Till exempel föreslår Svensk förening för vårdhygien att vårdhygien får status som tilläggsspecialitet. Ann Tammelin, överläkare och föreningens ordförande, framhåller att vårdhygien i dag är ett självständigt kunskapsområde, skilt från bakteriologi/virologi och infektionsmedicin. Ett ökat fokus på vårdrelaterade infektioner har gjort att efterfrågan på hygienläkare ökar, och därmed behovet av den kvalitetsstämpel som en erkänd specialitet innebär.
– Socialstyrelsen gick i våras ut och sa att alla vårdgivare ska ha tillgång till vårdhygienisk kompetens och angav minimibemanning av hygienläkare och hygiensköterskor. Om man ställer sådana krav måste man också definiera vad en hygienläkare är, säger Ann Tammelin, som uppskattar att antalet hygienläkare skulle behöva dubbleras från dagens 60–70 för att motsvara behovet.
Företrädare för palliativ medicin försökte redan inför reformen 2006 att få sin specialitet erkänd som tilläggsspecialitet, men fick inte gehör. Nu gör man ett nytt försök, berättar Carl-Magnus Edenbrandt, ordförande för Svensk förening för palliativ medicin.
– Oavsett var man dör ska man kunna vara trygg med att man kommer att möta kompetent personal. Men då måste kunskapsområdet erkännas, det räcker inte att det drivs av entusiaster på fritiden, säger Carl-Magnus Edenbrandt, som konstaterar att ämnet är på stark frammarsch och på senare tid införts som en specialitet i en rad länder.
– Jag tror att vi har en bättre chans nu. Det är ett annat tryck från politiskt håll, inte minst efter det som hände på Astrid Lindgrens barnsjukhus och den dödshjälpsdebatt som var för några år sedan.
