– Det är en siffra arbetsgivarna måste ta på allvar. Jag tror att det beror mycket på att man har en pressad arbetsmiljö med ensamjourer och bristande handledning. Med tanke på att det råder läkarbrist är det allvarligt om så många unga läkare tycker att arbetssituationen är så pressad, säger Lena Ekelius, ordförande för Sylf.

Samtliga tre år som man har ställt frågan har det varit fler kvinnor än män som funderat på att byta yrke, vilket Lena Ekelius tycker är tråkigt. Vad det beror på kan hon däremot inte säga.
– Det är även fler kvinnor som har ne gativa erfarenheter av ensamjourer, vi vet inte om det är samma personer. Men alla ska kunna uppskatta sitt arbete, och vi kommer att titta närmare på detta under de närmaste åren.
I några landsting skiljer sig siffrorna ganska mycket mellan 2010 och 2011. Vet du om det beror på tillfälligheter eller på att man har tagit tag i situationen?
– I Uppsala vet jag att man har jobbat ganska mycket med AT-läkarna och bland annat fått en AT-chef som Sylf i Uppsala är väldigt nöjd med. Men allmänt tror jag att man ska se siffrorna som ett observandum som arbetsgivarna borde försöka se vad de står för.

Ett landsting där det skett en rejäl minskning är Norrbotten, där andelen AT-läkare som säger att de funderat på att byta jobb minskat från 37 procent 2010 till 15 procent 2011.
– Det är inte så att man har gått in och gjort några drastiska förändringar, däremot har man färre AT-läkare på de små sjukhusen. Flera av de små sjukhusen har extrem specialistbrist, därför får AT-läkarna där jobba väldigt mycket och mycket självständigt, säger Maria Joelsson, ordförande för Sylf i Norrbotten.
En annan förklaring tror hon kan vara att man strukturerat upp psykiatriblocken på Sunderbyns sjukhus.
– Man har förbättrat introduktionen och slagit fast självklara saker som att AT-läkarna inte kan ha mottagning om man inte har bak­jour. Man har också satt upp riktlinjer för vad som är AT-läkarnas uppgifter och vad som inte är det.