Rune Dahlqvist är kallad till rättegången som åklagarens vittne. Inför detta har han spontant inkommit med en skrivelse till tingsrätten, åklagaren och den åtalade narkosläkaren.
Han skriver att hans tidigare bedömning baserades på att det fanns mycket hög koncentration tiopental i postmortalt lårblod och på förekomsten av tiopental i postmortal urin. Senare visade det sig att blodet även innehållit tiopentals huvudmetabolit pentobarbital, som liksom förekomsten av tiopental i urinen enligt Rune Dahlqvist talade för att tiopental cirkulerat i kroppen medan barnet levde.
Emellertid har det på senare tid kommit till Rune Dahlqvists kännedom att »den farmacevtiska produkten tiopental som förorening kan innehålla små mängder pentobarbital och därmed kan alltså inte [red:s kursivering] pentobarbital sägas vara bevisande för att tiopental cirkulerat genom kroppen«.
Det betyder, enligt Rune Dahlqvist, att det är möjligt att tiopental givits i mycket hög dos nära inför döden, men också möjligt att tiopental tillförts till blodkärlet i mycket stor mängd efter döden.
Han skriver också att han ansluter sig till den sakkunnige Jørg Mørlands uppfattning att tiopental kan omvandlas till pentobarbital även in vitro i blod under kylskåpsförhållanden.
Dessutom anger Rune Dahlqvist att han precis som Jørg Mørland inte kan utesluta att en postmortal fördelning från mycket hög blodkoncentration av tiopental kan ske in till andra vävnader till låg koncentration, inklusive urin.
Publicerad:
Läkartidningen 37/2011
Lakartidningen.se
