Åklagarens påstående vilar på att man mätt upp mycket höga halter av tiopental i barnets blod. Domaren pekar på att samtliga experter har ifrågasatt det höga värdet på olika sätt.
– Flera har också sagt att om de hade haft ett sådant här analyssvar, så hade de begärt ett omprov för att fastställa riktigheten i det.
Mari Heidenborg säger att detta har föranlett en grundlig prövning av om värdet är rimligt, och domstolen har inte funnit att mätvärdet är tillräckligt tillförlitligt.
Mari Heidenborg pekar också på att det varit frågan om endast ett prov.
– Det provet har först analyserats ospätt, och man har då fått fram en koncentration av tiopental som överstiger 10 mikrogram. Det extrema värdet har man fått fram efter att ha spätt blodet i två omgångar till en 50 gångers spädning. Här anser rätten att det inte kan uteslutas att det förekommit misstag. Det är inte påvisat, men kan inte uteslutas!
Mari Heidenborg säger att det är bevisat att det funnits tiopental i blodet från det döda barnet och att det är bevisat att koncentrationen är över 10 mikrogram/gram lårblod, men att det är oklart hur hög koncentrationen varit därutöver.
– I brottmål gissar vi inte. Vi tar inte saker för sannolikt eller osannolikt. Det är en ovisshet, och tingsrätten har underkänt det mätvärde som kom fram efter spädning.
I och med det faller också, enligt Mari Heidenborg, slutsatsen att tiopental getts i en enda dos. Hon säger att det finns utrymme för att barnet kan ha fått tiopental vid andra tillfällen och framhåller att tingsrätten anser att det är bevisat att barnen fått tiopental den 12 september, i enlighet med det vittnesmål en sjuksköterska lade fram under rättegångens dag 4.
– Dessa tidigare doser kan förklara att tiopental fanns i blodet i en koncentration som uppgick till, eller till och med översteg, 10 mikrogram.
Men eftersom tingsrätten underkänner det extremt höga mätvärde som åklagaren lagt fram, så spelar det ingen roll.
Mari Heidenborg säger att trots att domstolen inte varit tvungen att pröva hela händelseförloppet, utan enbart ta ställning till om brott har begåtts eller inte, så har hon och nämndemännen ändå gjort en utvidgad prövning av narkosläkarens handlande under flickans sista timmar, detta bland annat för att fallet varit så uppmärksammat.
– Det är inte bevisat att läkaren skulle ha gjort något under vården av barnet som ej varit medicinskt motiverat.
Domaren säger att många anhöriga har uppgett att de sett läkaren ge en spruta och att barnet avlidit strax efteråt. De har också uppgett att de hört läkaren göra uttalanden som skulle tyda på att hon gett något annat än enbart natriumklorid.
– Men de skiljer sig en hel del åt. Vi vet också att en del av dem sagt att de inte längre vet vad som är egna minnesbilder och vad de hört från andra. Vi vet också att läkaren flera gånger spolade infarten under kvällen. Det är inte orimligt att tro att de anhöriga, som upprepade gånger begärde att hon skulle ge barnet mer medicin, trodde att hon efterkom deras begäran när hon i själva verket spolade infarten.
Mari Heidenborg säger också att läkarens egna uppgifter får stort stöd av vad undersköterskan som var i tjänst samma kväll berättar.
Under rättegången poängterade föräldrarnas målsägandebiträde Peter Althin flera gånger att deras enda önskan var att få reda på vad som hände deras dotter under hennes sista tid i livet.
– Alla som varit med har förstått hur svårt det är. Men domstolen kan inte ta fram ett rimligt händelseförlopp. Tyvärr lämnar vi föräldrarna i ovisshet, de får inga svar, och det beklagar vi, sa Mari Heidenborg.
Hon ansåg dock inte att detta varit ett onödigt åtal eller en onödig rättegång, utan menar att det är rimligt med en domstolsprövning då åklagaren hävdar att ett dråp eller försök till dråp begåtts. Enligt Mari Heidenborg har hela processen kostat åtminstone fem miljoner kronor.
Publicerad:
Läkartidningen 43/2011
Lakartidningen.se
