Det säger Mia Colliander, projektledare och verksamhetschef på Kliniskt träningscentrum vid Akademiska sjukhuset.
– Många är så specialiserade i sina roller att de inte alltid tänker på de mest enkla sakerna, såsom ABCDE-principen för att upptäcka en försämring hos patienten. Man kan se TUB som en repetition och ett sätt att få veta vad andra professioner gör då en patient försämras.
– TUB har uppfattats som att det nu äntligen kommer något uppifrån som är praktiskt viktigt i det vardagliga arbetet, säger Mia Colliander.
Hon förklarar att inget i TUB är något nytt, förutom TUB-trappan. Det nya är paketeringen, att det är utformat som ett helt koncept.
– Och att alla utbildas samtidigt och så snabbt, inom ett år. Det är i sig något nytt.
Drygt en miljon kronor i extra anslag 2011 sköt landstingsledningen till för att TUB ska införas på Akademiska sjukhuset och Enköpings lasarett. Det täcker utbildningsmaterial och lönebortfall för dem som genomgår instruktörsutbildning under en dag. Men personalomsättningen är omkring 10 procent, och utbildningarna måste hela tiden upprepas. Nu har man sökt nya medel för 2012. Dessutom behövs det resurser för att utvärdera effekten av TUB. Leder konceptet till färre undvikbara vårdskador?
– Det finns olika parametrar för att mäta det, såsom antalet oplanerade inläggningar på IVA, eller antalet hjärtstopp som sker inne på sjukhuset. Vi tog fram uppgifter för dessa parametrar i våras, innan TUB infördes. Dessa ska jämföras med hur det ser ut våren 2012, efter ett år med TUB. Men det finns inget uttalat mått på vad TUB ska leda till, ett sådant skulle vara svårt att bestämma, säger Mia Colliander.
»Många är så specialiserade i sina roller att de inte alltid tänker på de mest enkla sakerna«, säger Mia Colliander. Foto: Ann-Sofi Rosenkvist
