– Alla pratar om överbeläggningar och utlokaliserade patienter men det finns ingen definition, inte heller i vår egen termbank som innehåller 500–600 termer. Därför var vi tvungna att definiera begreppen så att när någon i vården talar om överbeläggning vet man vad det betyder, säger Milan Knezevic, projektledare för projektet Öppen jämförelse och utvärdering av överbeläggningar.
En patient räknas enligt den föreslagna definitionen som utlokaliserad när han eller hon vårdas på en annan vårdenhet än den som har det medicinska ansvaret för patienten, medan en överbeläggning uppstår när en patient vårdas på en bäddplats som inte uppfyller kraven på en disponibel vårdplats.

En springande punkt är förstås vad som räknas som en disponibel vårdplats. Enligt den nuvarande definitionen är en vårdplats disponibel om den »kan beläggas«, vilket väl är så nära en tautologi man kan komma. Här föreslås definitionen vässas till att den ska ha »fysisk utformning, utrustning och bemanning som säkerställer patientsäkerhet och arbetsmiljö«. Vad det konkret innebär kan variera beroende på avdelning och fastställs lokalt, men tanken är att vårdgivarna kontinuerligt ska dokumentera antalet disponibla vårdplatser.
– Antalet disponibla vårdplatser kan variera efter behov, man kan dra ner på sommaren och öka om det är halka, men någon ska alltid kunna svara på hur många det finns, säger Milan Knezevic.
I och med att vårdenheten har kontinuerlig dokumentation av hur många disponibla vårdplatser det finns blir det möjligt att löpande följa överbeläggningarna, som alltså är differensen mellan antalet inskrivna patienter och antalet disponibla vårdplatser.

Nästa steg i projektet är att utarbeta ett antal indikatorer som kan användas för att följa upp överbeläggningarna. Indikatorerna kommer framför allt att användas inom ramen för regeringens prestationsbaserade patientsäkerhetssatsning.
– Men så småningom kommer de även att ingå i Öppna jämförelser, säger Milan Knezevic.