Läkarförbundets fortbildningsenkät för 2010, som gått ut till 1 371 medlemmar, visar att läkare ägnar cirka 200 timmar per år åt fortbildning, en nivå som i de senaste årens undersökningar legat konstant.
Tiden för egen fortbildning (litteraturstudier, auskultation med mera) har minskat något sedan i fjol. Å andra sidan ökar för första gången på flera år den tid som läkarna anger att de ägnar åt internutbildning, från 1,1 till 1,3 timmar i veckan.

Den mest stabila trenden är den att antalet dagar för extern fortbildning sjunker. 2005 hade läkare i genomsnitt 9,1 dagars extern fortbildning. 2009 var siffran 8,1 dagar, och i fjol bara 7,4 dagar. Det riktvärde som Läkarförbundet anger för den externa fortbildningen är minst 10 dagar per år, ett mål som man alltså kommer allt längre bort ifrån.
– Det är väldigt oroande att man i ett så kunskapstätt, högutbildat yrke inte bereds möjligheter till fortbildning, säger Eva Engström, ordförande i Läkarförbundets utbildnings- och forskningsdelegation.

För att kunna svara på vad orsakerna är krävs en noggrannare analys, menar Eva Engström.
– Men man kan fundera på om det är undanträngningsmekanismer. Kraven på att arbeta snabbare och mer effektivt inom både öppen och sluten vård kanske gör att man tar av tid som är planerad för fortbildning. Man måste också fundera över om alla omorganisationer i vården kan påverka. Att befinna sig i förändringsläge skapar trötta medarbetare som kanske inte har tid eller ork för fortbildning.

Adderar man tiden för egen fortbildning och internutbildning kan man se en svagt stigande trend de senaste åren, från 2,8 timmar i veckan 2008 till 3,0 timmar 2009 och 3,1 timmar 2010. Fortfarande återstår ändå en bra bit till Läkarförbundets mål om minst en halv dag, det vill säga fyra timmar, i veckan.
Något som möjligen kan ses som positivt i årets fortbildningsenkät är att även om läkare i genomsnitt får färre dagar av extern fortbildning är det samtidigt något färre som inte får någon extern fortbildning alls. Samma sak gäller för egen fortbildning: den genomsnittliga tiden minskar men färre blir helt utan.
Omvänt förhåller det sig med den interna fortbildningen, där bibelordet om att »åt den som har ska varda givet« verkar gälla. Samtidigt som den genomsnittliga tid som läkarna anger att de ägnar åt internutbildning ökar, från 1,1 till 1,3 timmar i veckan, ökar antalet som anger noll timmar i veckan, från 36 till 42 procent.
– Att färre får mer verkar svårt att förklara, men om det stämmer är det mycket allvarligt, säger Eva Engström.

Något paradoxalt verkar utbildningsklimatet om något bli bättre. Fler anger att det finns en struktur för internutbildning på arbetsplatsen och fler har under det senaste året haft utvecklingssamtal. Tre av fyra läkare säger att de uppmuntras av sin chef att fortbilda sig, även om bara drygt var tredje läkare har en individuell fortbildningsplan.
Tittar man på de olika specialiteterna är det – som vanligt – allmänläkarna som sackar efter mest. Den tid som en allmänläkare ägnar åt intern och egen fortbildning är nere i två timmar per vecka. Särskilt svårt har man att få tid till internutbildning; 49 procent av allmänläkarna anger noll timmar i veckan. Till skillnad från i andra grupper med lite internutbildning, som psykiatrer och kirurger, kompenseras inte detta genom mer tid för egen fortbildning.

Ove Andersson, ordförande för Distriktsläkarföreningen, DLF, är inte förvånad över siffrorna och säger att den främsta förklaringen är brist på styrmekanismer i vårdvalsuppdraget. I sin program­skrift för distriktsläkarnas fortbildning konstaterar DLF syrligt att regelböckerna för vårdvalet har högre krav på källsorteringen av sopor än på läkarnas fortbildning.
– Det är väldigt tydligt att uppdragsgivaren i dag inte tar sitt övergripande ansvar för att se till att kompetensutveckling är en naturlig del av primärvården. Ett enkelt krav som landstingen borde kunna ställa är att arbetsgivaren redovisar en fortbildningsplan för varje medarbetare och hur man jobbat med den, säger Ove Andersson.

Svensk förening för allmänmedicin, Sfam, har i en kartläggning konstaterat att bara två landsting ställer kvantitativa krav på fortbildning på enheter som verkar inom vårdvalet. 16 av 21 landsting ställer inte några specificerade krav alls. Detta trots att regeringen, när den lade sin proposition om att införa obligatoriskt vårdval i primärvården, lyfte fram fortbildning som något som kunde ingå i kraven från uppdragsgivarna.

Västra Götalandsregionens regelbok innehåller endast den lakoniska frasen »fortbildning ingår i uppdraget«. Rose-Marie Nyborg, chef för VG Primärvård, menar att det vore svårt att reglera mer i detalj eftersom behoven är så individuella.
– Men självklart följer vi frågan. Diskussionen finns om fortbildning ska vara med bland våra uppföljningsindikatorer där man kan jämföra mellan olika vårdenheter. Problemet är att hitta bra mått som är relevanta för uppdraget och som inte går att manipulera.
Utöver tydliga tids- och innehållskrav på fortbildning i regelböckerna lyfter Sfam även förslaget att koppla rätten att behålla specialistbeviset till vissa minimikrav på fortbildning. Krav på så kallad recertifiering vart femte år för allmänläkare finns i dag i Norge. Där mister en allmänläkare som inte samlar ihop tillräckligt med fortbildningspoäng rätten till ersättning enligt specialisttaxan.
– Det finns allmänläkare som väljer bort fortbildning fast möjligheterna finns. Om det blir krav på obligatorisk recertifiering kopplat till ekonomiska incitament blir det mer intressant att se till att man kommer iväg på fortbildning, säger Eva Jaktlund, ordförande för Sfam.
Det låter som om det är läkarna som är ansvariga för att de inte fortbildar sig.
– Vi har ett gemensamt ansvar. Sjukvårdshuvudmännen har ett mycket stort ansvar, men det ligger också ett stort ansvar på oss i kollegiet att föra fram att det är viktigt med fortbildning. Det finns bra förutsättningar för fortbildning på många håll i landet och det borde kunna vara fler som deltar.

Recertifiering är inte en linje som Läkarförbundet står bakom, säger Eva Engström. Man kommer dock att på annat sätt sätta fokus på fortbildningsfrågan framöver.
– Vi har precis bildat en grupp som ska arbeta med ett förslag till inspektioner av fortbildning, ungefär som Spur-inspektionerna.


Andelen läkare som anger 0 dagar eller timmar för fortbildning.



Utveckling mellan åren 2005 och 2010.



Utbildningsklimat åren 2005 till 2010.