Allt är inte illa ställt med Hallands sjukhus i Varberg, och en del krämpor är av övergående natur. Men den sammantagna bilden är den av ett sargat sjukhus som kräver ordentliga behandlingsinsatser för att återfå hälsan. Det framgår av den rapport som konsultfirman Springlife redovisar efter att ha talat med personal och ledning på de mest drabbade klinikerna, ortopedi och kirurgi.
Ett problem som konsulterna pekar på är att mellanchefer har haft ett svagt mandat, vilket gett medarbetarna utrymme att agera efter egen agenda. Samtidigt har det förstärkt upplevelsen av en toppstyrd organisation. Det framkommer att sjukhuschefen Anders Dybjer har ett mycket lågt förtroende bland läkarna, och även bland övriga medarbetare har det sjunkit.
En viktig stressfaktor är enligt rapporten att sjukhuset kontinuerligt tappar kompetens, vilket skapat en oro för sjukhusets framtid. Känslan är att sjukhuset fått dåligt rykte och har svårt att locka till sig ny personal. För ST-läkare innebär kompetensbortfallet dessutom en ibland närmast obefintlig handledning.
Rapporten tar också upp att samarbetsklimatet inte varit alltigenom bra mellan de olika personalgrupperna. Att läkarna har fått styra över sina egna scheman, ses som ett problem både av chefer och av övriga medarbetare, som på kort varsel måste anpassa sig. De olika personalgrupperna upplever också att de tvingas utföra arbete som egentligen är andras ansvar, och därför är en av de rekommendationer man ger i rapporten att man tydliggör varandras roller.
Generellt känner inte Anna Myredal igen bilden av ett dåligt samarbetsklimat på sjukhuset.
– Men har vi haft en pressad verksamhet med låg bemanning, hög arbetsbelastning och en bristande ledning, och blandar man de ingredienserna, då uppstår det konflikter på golvet även om det kanske inte är det som är grundproblemet.
Bland de mest allvarliga följderna av konflikten och varslet av Thomas Zilling i våras (se samlingssida på lakartidningen.se) är enligt konsultrapporten att det har skapats en rädsla hos vissa medarbetare – såväl chefer, läkare som annan personal – för att vara obekväma, antingen genom att framföra åsikter eller skriva avvikelserapporter. Man påminner om de ”oerhörda riskerna” i en organisation där man upplever att man tystas ned.
Bland de rekommendationer som konsulterna ger är att man arbetar för att få bort denna rädsla och för att återskapa förtroende för ledningen. Man anser också att det behövs tydligare visioner och mål för sjukhuset och att bemanningen säkerställs.
Anna Myredal anser att det har skett vissa förbättringar sedan i våras.
– Det är positivt att man från de berörda klinikerna säger att man har förtroende för den nya verksamhetsledningen. Däremot finns, som framkommer, fortfarande ett förtroendeproblem för sjukhusledningen.
Enligt henne är det viktiga nu att man koncentrerar sig på att åtgärda de brister som rapporten tar upp. En dålig arbetsmiljö går i slutändan ut över kvaliteten på den vård som patienterna får.
– Det som är viktigast nu är att se till att vi är tillräckligt många, det är vi fortfarande inte, det blir liksom svårt att komma vidare annars.
Publicerad:
Läkartidningen 49/2011
Lakartidningen.se
