En rundringning till de största sjukhusen visar att alla på grund av platsbrist måste blanda män och kvinnor på salarna mer eller mindre ofta. Universitetssjukhuset i Linköping har i flera år haft »mixade« salar som regel på till exempel ortoped-, kardiolog-, neurolog-, endokrin-, mag–tarm- och medicinska och kirurgiska akutvårdsavdelningarna, där man enbart ser vinster, enligt chefläkare Christer Andersson:
– Tillfrisknandet går snabbare, och platserna utnyttjas mer optimalt.
Maritha Claesson, vårdenhetschef på den medicinska akutkliniken, upplever även klara fördelar för patienterna.
– De behöver inte byta vårdande personal eller läkare som kan bli en konsekvens om man måste flytta till annat vårdrum för att bereda plats för »rätt« kön. Vi kan också bättre ta hänsyn till patientens individuella behov om man placeras med »rätt« granne och på lämplig vårdsal, säger Maritha Claesson.

Upplysningen om att kvinnor och män kan hamna på samma sal ingår i de allmänna rutiner som patienter informeras om.
– Så fort någon patient är obekväm med detta, så tar vi personlig hänsyn, säger vårdenhetschefen, som berättar att få negativa röster hörts.
På andra håll ser läkare och annan vårdpersonal könsmixade rum mer som ett nödvändigt ont på grund av överbeläggningar. På Sahlgrenska universitetssjukhuset dyker allt oftare behovet upp, men man försöker undvika att blanda, berättar chefläkare Christina Raner. Även på Akademiska sjukhuset i Uppsala sker detta i bland på vissa avdelningar för att lösa sängbristen, enligt chefläkare Brita Winsa.
Vid Skånes universitetssjukhus i Lund och Malmö har blandade rum förekommit under längre tid, men attityd och praxis skiljer sig kraftigt mellan olika kliniker. Vissa gör det regelbundet, and­ra håller strikt emot. Margareta Grabe-Andersson, chef för akutkliniken i Lund, förklarar situationen:
– Det är extremt sällan som vi gör det, inget som vi till vardags praktiserar även om vi ibland tvingas till det. Att i en utsatt situation behöva dela rum med främmande människor, och dessutom behöva dela med ett annat kön, är naturligtvis inte bra.

I Stockholms läns landsting har många klagomål kring mixade rum – och enbart från kvinnor – kommit in till Patientnämnden de senaste åren. Av personliga, religiösa eller etiska skäl anser många att delade rum är stötande, enligt Staffan Blom, förvaltningschef för nämnden.
– Nämnden lyfte därför frågan till ett principärende hösten 2010 och ställde frågor till vårdgivarna om hur de skulle lösa detta. Vi fick tillfredsställande svar, säger Staffan Blom.
Svaren visade att blandade salar förekom på samtliga sjukhus akutavdelningar med specialistfunktioner, till exempel intensivvårdsavdelningar. På vanliga avdelningar förekom det bara undantagsvis, främst vid platsbrist. Detta bidrog också till att policyer för hur personal ska agera togs fram på flera kliniker, till exempel på Karolinska universitetssjukhusets strokeavdelning.

Bland reglerna står det till exempel att patienten alltid ska tillfrågas om den vill dela sal och att »avskiljningsmöjligheter« ska finnas. Att denna avdelning måste mixa kön är i och för sig ofrånkomligt med allt patientinflöde.
– Här måste man ta emot akuta patienter dygnet runt från såväl den egna akutmottagningen som från andra sjukhus akutmottagningar, där patienter remitteras för akutbehandling av stroke. Om man inte skulle blanda skulle man tvingas säga nej till patienter trots att man inte har fullbelagt, säger chefläkare Ann-Britt Bolin Wiechel.

Synen på om mixade salar ger för- eller nackdelar skiljer sig alltså åt mellan sjukhusen. Redan 2006 fanns på Vrinnevisjukhuset i Norrköping förhoppningar om att blandade salar kunde ge sjukdomsvinster.
– Männen tog sig ofta friheter och gick oklädda, så vi trodde att när det kom lite mer kvinnor på salen skulle det bli skärpning, säger Hans Hjertberg, chefläkare.
Men efter några månaders test med blandade salar på lung- och njuravdelning 3 såg personalen inte längre några vinster. Ett rum med fyra sängar fungerade snart som fyra enkelsalar. Försöket lades ner.
– När draperier drogs för fick vi inte samma insyn, in­nan kunde man slänga ett getöga när man gick förbi. Vi fick inte heller de sjukdomsvinster vi hoppats på i form av att patienterna klädde sig och tvättade sig i större utsträckning när de hade personer av annat kön i samma rum. Främsta anledningen till att patienterna inte uppskattade blandade salar är att vi främst har en äldre åldersgrupp av patienter, säger Marie Bringefalk, enhetschef för avdelning 3.
Thomas Zilling, ordförande i Sjukhusläkarföreningen, har inte hört någon ny aktuell diskussion eller debatt om mixade salar, men han vet att fenomenet kan försvåra jobbet.
– Ibland kan det uppstå en akut situation när du måste blotta någon. Mycket personal är inne på rummet samtidigt, och det kan bli svårt även för anhöriga om en patient av annat kön ligger intill, säger Zilling.
Ingen vill enligt honom egentligen ha blandade salar.
– Nöden har ingen lag, vårdplatsbristen gör att det ser ut så här.