– Vi levererar ofta obekväma fynd och sanningar!
Så säger Peter Krantz, ordförande i Svensk rättsmedicinsk förening, apropå den kritik som riktats mot Rättsmedicinalverkets arbete i Astrid Lindgren-fallet. Förutom att de rättskemiska analyserna inte ansågs vara tillräckligt tillförlitliga av tingsrätten har det också bland annat rests frågetecken om de rättsmedicinska insatserna.
Men Peter Krantz säger att det aktuella fallet egentligen inte skiljer så mycket från andra ärenden, bortsett från den mediala uppmärksamheten.
I Astrid Lindgren-fallet byggde RMV:s analys på endast ett blodprov med endast 3 ml lårblod.
Peter Krantz påpekar att otillräckligt provmaterial är ett ständigt problem som är svårt att åtgärda. Däremot tycker han att fallet skulle kunna sätta ljuset på provtagningsrutiner i samband med obduktion, med tanke på att den rättsmedicinska assistenten inte alls kunde erinra sig några detaljer om fallet, när han hördes i rätten.
– Att ha en person som i efterhand inte kommer ihåg vad han gjort, det är inte bra. Det visar hur viktigt det är med dokumentation. Man kan också fråga sig vilka uppgifter vi kan delegera ifrån oss och fortfarande ha fullt ansvar för.
Peter Krantz säger att inte heller detta är en alldeles ny diskussion, och med tanke på att det fortfarande råder rättsläkarbrist tror han att arbetsgivaren är mer för fortsatt delegation än kåren.
En fråga som Peter Krantz själv funderat på beträffande Astrid Lindgren-fallet är varför det inte direkt efter dödsfallet gjordes en polisanmälan av den ansvariga läkaren utifrån Socialstyrelsens Föreskrifter och allmänna råd om vissa åtgärder inom hälso- och sjukvården vid dödsfall, SOSFS 1996:29. Där står att den läkare som fastställt att döden har inträtt, ska göra en polisanmälan när dödsfallet kan misstänkas ha samband med fel eller försummelse inom hälso- och sjukvården. Peter Krantz menar att eftersom flickan vid bara ett par dagars ålder råkat ut för en överdosering av natrium, och att man inte visste om det var den eller prematuriteten i sig som orsakat flickans hjärnblödning, så borde man i alla fall ha bedömt det som ett misstänkt kausalsamband mellan ett vårdfel och döden.
En omedelbar anmälan som lett till att obduktionen utförts långt tidigare hade enligt Peter Krantz med all sannolikhet ökat kvaliteten i hela den rättsmedicinska och -kemiska processen.
– Men Socialstyrelsen tog inte heller upp det i sin utredning. De driver inte alls denna fråga. Vi ser ganska ofta att man bara struntar i att anmäla!
