Vi kan inte acceptera att en massa »förståsigpåare« tränger sig in i våra konsultationsrum och dikterar hur saker och ting måste göras, säger Kenneth Widäng, distriktsläkare i Boden, som varit med om att utforma uppropet »Låt vården vårda«.
Ett 20-tal distriktsläkare i Luleå och Boden skrev direkt under uppropet efter att ha fått signaler från landstinget i Norrbotten om att ersättningen i vårdvalssystemet – som ett resultat av de nya nationella riktlinjerna – ska kopplas till att primärvården ska kartlägga patienternas livsstil.
Det finns ännu inte några skarpa förslag från Vårdvalskansliets håll, men läkarna har uppfattat att det kommer att innebära att livsstilsfrågor ska tas upp vid alla vårdkontakter.
– Vi känner oro över de tydliga signaler som kommer från landstinget om att vi måste registrera levnadsvanor som rökning och fysisk aktivitet för att få full ersättning via vårdpengen, säger Meta Wiborgh, distriktsläkare i Luleå och en av dem som undertecknat uppropet.
– Frågan är under beredning och vi räknar med att kunna skicka frågan vidare till politikerna för ett beslut före årsskiftet, säger Bo Westerlund, tidigare divisionschef inom primärvården i Norrbottens läns landsting och nu beställarchef på vårdvalskansliet.
– Vi som beställare har en ambition att följa de nationella riktlinjerna och tittar nu på olika lösningar för att förbättra ersättningssystemet när det gäller hur vårdcentralerna arbetar hälsofrämjande.
Att en del av vårdpengen skulle villkoras med kartläggning av patientens levnadsvanor får Annika Andén, distriktsläkare i Luleå, att reagera:
– Vi reduceras till robotar som ska ställa ett antal förutbestämda frågor. En konsultation kräver lyhördhet och koncentration, för det kan ta tvära vändningar när patienten ska beskriva sin situation.
– Min uppgift är ju att få patientens förtroende och då kan jag inte börja med att fråga om alkoholvanor om det saknar relevans i sammanhanget. Det är bortkastad tid och skapar en förtroendeklyfta mellan mig och patienten.
Robert Svartholm, själv distriktsläkare i Boden och ordförande i Norrbottens läkarförening, pekar på tidsaspekten. Med snäva tidsmoduler, ofta 15 minuter per patient, blir kartläggning ett allvarligt intrång i tiden med patienten.
– Det här skapar mindre tid för vården, men möjligen får byråkrater och controllers sina behov tillfredsställda. Vi har sett den här trenden i flera år med en övertro på statistik och att registrera allting. Saken ställs på sin spets om vi inte längre ges förtroende att välja tillfälle för att ta upp livsstilsrelaterade frågor med patienten.
Kenneth Widäng ser ett pedagogiskt problem med uppropet. Han vill inte att kritiken ska skymma att allmänläkarkåren ser livsstil som oerhört viktigt för människors hälsa.
– För mig och övriga som skrivit under uppropet är det självklart att vi gärna och ofta pratar livsstil med patienten. Men det måste ske vid rätt tillfälle. Den som stukar foten ska inte behöva spilla tid på att berätta om sina alkoholvanor.
– Jag har fått många reaktioner på uppropet och att det här är en fråga som engagerar visat även all debatt på SFAM:s interna debattform, Ordbyte.
I hälso- och sjukvårdslagen specificeras att sjukdomsförebyggande insatser ska ges »när det är lämpligt«. Det lyfte Läkarförbundet fram i ett remissvar nyligen på den statliga missbruksutredningen, där man försvarar vårdpersonalens rätt att avgöra när det är lämpligt att ta upp frågor som rör levnadsvanor.
Ett av missbruksutredningens förslag är att ge landstingen ett lagstadgat ansvar för program inom primärvården som bekämpar riskbruk av alkohol och missbruk av droger. Det förslaget vill Läkarförbundet stryka och skriver i remissvaret: »Förbundet anser således att det är direkt olämpligt att införa lagbestämmelser som skulle kunna tolkas som att det i sjukvårdspersonalens uppgifter inte längre skulle ingå att bedöma när det är lämpligt att ställa frågor och ge råd om drogvanor.«
– Jag känner oro, precis som kollegorna i Norrbotten, att politiker och andra beslutsfattare styr bort vården från dess grundläggande uppdrag. Sjukvården finns för att bekämpa sjukdom, men får ta en allt orimligare börda för folkhälsoarbetet. Vart tog all progressiv socialpolitik i övriga samhället vägen? undrar Distriktsläkarföreningens ordförande Ove Andersson.
Eva Jaktlund, ordförande i Svensk förening för allmänmedicin, är förvånad över utvecklingen sedan Socialstyrelsen presenterade de nationella riktlinjerna i en preliminär version förra hösten:
– Jag har egentligen inga större anmärkningar på riktlinjerna, men det som hänt sedan dess är att landsting och regioner misstolkat dem. Tyvärr tror jag att vi nu tvingas ta striden att värna om att det är vår kompetens som ska gälla i mottagningsrummet och att mötet med patienten inte ska störas av den form av registreringshets som håller på att breda ut sig.
»För mig och övriga som skrivit under uppropet är det självklart att vi gärna och ofta pratar livsstil med patienten. Men det måste ske vid rätt tillfälle. Den som stukar foten ska inte behöva spilla tid på att berätta om sina alkoholvanor«, säger Kennth Widäng. Foto: Jens Bäckström
