Sedan det nya psykiatrihuset i Karlstad öppnade i april i år, kommer en strid ström av studiebesök hit; från skolklasser till landstingspolitiker och sjukvårdsadministratörer. Att slutenvårdspsykiatrin kostas på ett nytt, genomtänkt hus hör inte till vanligheterna i Sverige.
– Traditionellt brukar slutenvårdspsykiatrin få hålla till godo med sjukvårdens sämsta lokaler, säger Britt Skålerud-Borggren, verksamhetschef för den psykiatriska slutenvården i Karlstad. Många patienter tvingas dela rum och standarden är väldigt dålig.
– Men nu har vi tänkt tvärtom. Vi vill visa att vi respekterar patienterna.
Beslutet att bygga det nya psykiatrihuset fattades 2006 av landstingsfullmäktige. Händelsen 2003, när en liten flicka knivmördades av en patient som var inlagd på psykiatrikliniken i Arvika, hade satt strålkastarljus på bristerna. Det var uppenbart att psykiatrin i Värmland befann sig i kris, och därmed ökade politikernas vilja att satsa.
Vid den tiden var slutenvårdspsykiatrin i Värmland uppdelad på tre olika platser. I Kristinehamn höll den till i en del av ett gammalt mentalsjukhus, med allt vad det innebär av långa korridorer, gemensam dusch och toalett och så vidare. I Arvika fanns psykiatrin på sjukhusområdet, medan den i Karlstad fick hålla till godo med tillfälliga lokaler sedan sjukhuskliniken i början av 2000-talet fått utrymmas på grund av mögelskador: akutmottagningen låg i ett hamnområde och vårdavdelningar fanns i ett hyreshus.
Det beslut som landstingsfullmäktige fattade innehöll tre olika ställningstaganden. Man skulle bygga nytt, man skulle centralisera hela länets slutenvårdspsykiatri till ett ställe, och man skulle placera detta bredvid Centralsjukhuset i Karlstad, Värmlands enda stora akutsjukhus.
När man i dag närmar sig det nya psykiatrihuset ser det inte särskilt anslående ut. Fyra huskroppar med fasader i diskret grågult tegel; eftersom husen ligger i en sluttning ner mot Klarälven, ser de länge lägre ut än vad de är.
Det är först när man kommer in i huset som man ser hur genomtänkt det är. Alla patienter har enkelrum, och varje rum är försett med ett burspråk där man kan sitta och titta ut över omgivningen. Genom varje huskropp löper en ljusgård, där fåglar gjorda av glaskonstnären Alexander Lervik tycks ha stannat i flykten; ju mörkare det är ute, desto starkare belysta är fåglarna.
Patient- och anhörigorganisationerna har varit med från början i planeringen, och de är nöjda med resultatet. Tillsammans disponerar de också en lokal bredvid receptionen, »Förgätmigej«, där de bland annat har öppet hus varje onsdag eftermiddag.
– Betydligt bättre än tidigare enheter, säger Karl-Peter Johansson från RSMH, Riksförbundet för social och mental hälsa. Det är bra att alla har eget rum och egen toalett. Det finns fortfarande brister, som att det är lyhört runt patienttelefonen i korridoren, men det är på väg att avhjälpas.
I det nya psykiatrihuset finns sex allmänpsykiatriska vårdavdelningar med sammanlagt 72 vårdplatser. Dessutom finns fem observationsplatser i anslutning till akutmottagningen. I huset finns också ett beroendecentrum med tolv platser, som drivs tillsammans med Värmlands kommuner, samt specialiserade öppenvårdsmottagningar för ätstörningar och neuropsykiatri. Rättspsykiatrin har däremot fått stanna kvar i Kristinehamn.
Det här innebär att vårdplatserna i allmänpsykiatrin inte har blivit fler än tidigare – förutom de fem nya observationsplatserna. Räknat i vårdplatser per invånare ligger Värmland även i fortsättningen under genomsnittet för Sverige. Men det är inte alltid antalet platser som avgör, säger Claus Vigsø, som är chef för psykiatridivisionen i Värmlands landsting:
– Det är inte säkert att det blir bättre med fler platser. Vi har sju öppenvårdsmottagningar i Värmland, och ett bra samarbete med dem ger minskat tryck på sängplatser. Då kan patienterna komma in snabbare, och också skrivas ut snabbare.
Centraliseringen av sjukhusplatserna till ett ställe har gjort det möjligt att differentiera vården efter diagnos. Nu finns det särskilda avdelningar för till exempel förstämningssjukdomar och psykoser. Tidigare fanns det bara blandade avdelningar, och patienten lades in där det fanns en plats ledig. Fanns det ingen plats i Karlstad kunde patienten skjutsas till Arvika, berättar Britt Skålerud-Borggren.
– Den här blandningen av diagnoser var inte bra för patienterna, säger hon. Det var jobbigt för en nedstämd patient att vara på samma avdelning som utåtagerande och högljudda patienter.
– De nya, specialiserade avdelningarna gör också att personalen kan söka avdelning utifrån kunskap och intresse. Detta befrämjar vidareutbildning och kompetensutveckling, och ger på så sätt bättre vård.
Det kanske viktigaste beslutet när det nya psykiatrihuset planerades var att det skulle byggas intill ett stort akutsjukhus. Britt Skålerud-Borggren tycker att det är självklart. Även psykiatripatienter drabbas ofta av något somatiskt som måste tas om hand på en gång, framhåller hon.
Claus Vigsø undrar om inte hela uppdelningen i psykiatrisk och somatisk vård är föråldrad:
– Mer och mer går vi mot en integrering av somatik och psykiatri, säger han. En tredjedel eller mer av patienterna på en somatisk avdelning har också någon psykisk åkomma.
– Inom kort tror jag att den här uppdelningen kommer att raseras. Man kommer inte att bry sig om ifall patienten ligger på det ena eller andra stället, utan bara att patienten har ett antal åkommor som han eller hon behöver hjälp med.
– För att kunna arbeta så, ska man vara på ställen där folk kommer in akut. Här i psykiatrihuset kommer nästan alla patienter in via akuten. Då är det naturligt att vi också ligger bredvid det stora, somatiska akutsjukhuset.
