Slutenvårdspsykiatrin i Lund, och en del av öppenvården, har i dag sina lokaler på Sankt Lars, ett gammalt mentalsjukhus utanför staden. Lokalerna är slitna och omoderna, och sedan många år fanns principbeslut på att flytta därifrån – i första hand till nya lokaler på universitetssjukhusets område. Flera förslag på detta har utretts, men inget har hänt.
I juni 2010 beslöt emellertid regionstyrelsen oväntat att satsa på en helt annan lösning. Det så kallade regionhuset, ett kontorskomplex från 1970-talet som nu stod tomt, skulle byggas om och härbärgera all psykiatri.
Beskedet väckte starka protester, inte minst för att regionhuset ligger en dryg kilometer från universitetssjukhusets område. Diskussionen om närhet mellan psykiatri och somatik liknar den i Karlstad, Stockholm och Uppsala (se Aktuellt LT nr 45/2011).
Mest kritiska var läkarna, som i skrivelser och insändare protesterade mot förläggningen till regionhuset. En av de aktiva var Marcus Persson, biträdande överläkare vid Psykiatri, Lund; han startade också en Facebookgrupp som fick över tusen medlemmar.
– Min största invändning är att det fortfarande blir för långt till somatiken, säger han. På Sankt Lars har det varit flera dödsfall, där patienten kanske hade kunnat räddas om det hade varit nära till akuten.
Men en dryg kilometer är väl inte så långt?
– Tillräckligt långt för att det måste bli ambulanstransporter, precis som i dag. Och tillräckligt långt för att det ska vara svårt att få över konsulter från somatiken.
Att förlägga psykiatrin utanför universitetssjukhuset bidrar också till att hålla liv i stigmatiseringen av psykiskt sjuka, anser Marcus Persson:
– Om det hade varit barnkliniken eller onkologen som man hade försökt flytta ut, hade det aldrig gått igenom.
Protesterna var förgäves. I juni i år beslöt regionfullmäktige att teckna ett 20-årigt hyresavtal med fastighetsbolaget Wihlborgs, som äger regionhuset. Efter ombyggnad ska psykiatrin flytta in där våren 2013. Bodil Gervind, verksamhetschef för Psykiatri, Lund, säger att det var viktigt att hitta en snabb lösning:
– För oss som jobbar på Sankt Lars är det viktigt att få flytta därifrån snabbt. Så undermåliga är lokalerna. Beslut att vi ska flytta har funnits i 16 år, men ingenting har hänt. I dag är regionhuset en snabbare lösning än en flytt till universitetssjukhuset.
Bodil Gervind tror inte att avståndet till universitetssjukhuset kommer att hindra kontakter:
– I dag har vi nästan aldrig några konsulter från somatiska kliniker ute på Sankt Lars. Men med bara en kilometer emellan tror jag det kommer att bli ett tätare samarbete.
