Sjukvårdens specialisering under det senaste halvseklet har lett till en mer uttalad subspecialisering. Dagens bakjourer tillhör en grupp som utbildades när specialiseringen inte var lika långt gången och där läkarna fick sin breda kompetens i det dagliga arbetet. Den gruppen går snart i pension och ersätts av läkare som inte fått den bredden.
Bakjouren har även fått administrativa uppgifter som tar tid, såsom att lösa problem med för litet antal sjukvårdsplatser och att ta kontakt med andra samhällsinstanser. Att vara bakjoursansvarig läkare har blivit ett mer krävande uppdrag än tidigare, och det är svårt med nyrekryteringen.
Att sörja för kompetensutveckling av bakjoursansvariga har varit en angelägen fråga som lyfts fram av bland annat Svensk kirurgisk förening, SKF. I en motion till Läkarförbundets fullmäktige 2009 yrkade SKF på att bakjuorkompetens ska definieras och att Läkarförbundet ska verka för att utbildningsprogram upprättas. Motionen antogs och en arbetsgrupp inom Läkarförbundet med representanter från utbildnings- och forskningsdelegationen (UFO), Sjukhusläkarna med flera har nu tagit fram skriften »Kompetensutveckling för bakjoursansvariga – en patientsäkerhetsfråga«.
Det finns inga formella kompetenskrav på bakjouren. Men för att kunna hantera de olika situationerna krävs det en stor reell kompetens, som fördelas på medicinsk kompetens, ledningskompetens/administrativ kompetens och kommunikativ/pedagogisk kompetens. Att ensam kunna ha denna spetskompetens är inte realistiskt, skriver arbetsgruppen. Subspecialister måste kunna konsulteras. Därför är det ur patientsäkerhetshänseende viktigt att det finns formaliserade och dokumenterade kontaktvägar för detta, »samt att ersättning i vissa fall ska kunna förekomma«.
Några generella rekommendationer för hur kompetensutvecklingen ska genomföras vill Läkarförbundet inte ange på grund av de olika förutsättningarna som gäller för olika sjukhus och specialiteter. Man listar dock några allmänna rekommendationer: en tydlig befattningsbeskrivning, definiera syftet med utbildningen, gör behovsinventering, ta fram tydliga lärandemål m m samt, inte minst, ställa uttryckliga krav på att arbetsgivaren ska finansiera utbildningen och att deltagarna ska få tid avsatt för den. Ytterligare sätt att finansiera utbildningen nämns också: »Undersök möjligheterna att på landstingsnivå få finansiellt stöd för utveckling av utbildningsprogram för utveckling av patientsäkerheten, den så kallade patientsäkerhetsmiljarden.«
Att rekrytera bakjoursansvariga är av förklarliga skäl svårt. Högre lön skulle kunna vara ett incitament för nyrekrytering. Och att vara bakjour är enligt förhandlingsparterna Sveriges läkarförbund och Sveriges kommuner och landsting klassificerat som ett ledningsuppdrag. Det bör kunna användas i lokala löneförhandlingar och vara lönegrundande.
