Svenska läkare och apotekare kommer att kunna jobba med samma interaktionssy­stem både i journaler och vid apoteksdiskarna i framtiden. Det står klart efter att Apotekens Service AB har beslutat att använda den svensk-fins­ka interaktionsmodulen SFINX (Swedish Finnish Interaction X-referencing) i stället för interaktionskontrollen i sitt receptgranskningssystem EES (Elektroniskt expertstöd).
– Vi kommer att erbjuda SFINX till apoteksaktörerna vid sidan om de övriga EES-signalerna, förutsatt att vi når en överenskommelse med Stockholms läns landsting, som äger rättigheterna till SFINX, om kostnader och villkor, säger Gunnel Bridell, chef för verksamhetsområde recept på Apotekens Service AB.

Beslutet är ett resultat av Läkemedelsverkets granskning tidigare i år av de båda systemen där myndigheten klart och tydligt tog ställning för SFINX. Läkemedelsverket konstaterade att några fördelar med SFINX var att det omfattar alla substanser godkända i Sverige, inte som EES bara läkemedel godkända i USA, att SFINX är baserad på enskilda substanser, inte läke­medelsgrupper, och att SFINX använder det svenska klassificeringssystemet för interaktioner som använts i vården sedan 1970-talet, inte en ny amerikansk modell.

Beslutet möts med applåder i vården.
– Ska man ha interaktionskontroller i fler steg så måste man använda samma interaktionsdatabas, annars blir det väldigt konstigt, säger Mikael Rolfs, ordförande i Läkarförbundets råd för läkemedel, IT och medicinteknik.
– Det är en positiv utveckling, men jag förstår inte varför det har dröjt så länge. Argumenten i Läkemedelsverkets utredning är ju tydliga, men det kunde man ju ha sagt från början, säger Lars L Gustafsson, professor i klinisk farmakologi vid Karolinska institutet och initiativtagare och ansvarig för att ta fram SFINX och Janus förskrivarstöd.

På Apotekens Service AB vill man gärna se en fortsatt integrering av vårdens och apotekens IT-stöd.
–Vi tycker att det är bra om det finns ett stöd som är gemensamt för hela marknaden. Därför tycker vi att det skulle vara en fördel om de övriga delarna i EES kom vården till godo, säger Gunnel Bridell.
Apotekens elektroniska expertstöd, EES, innehåller nämligen mycket mer än interaktionskontrollen. EES kontrollerar även dubbelmedicinering, för hög dos generellt samt specifikt för äldre och barn, hur ett läkemedel kan påverka andra sjukdomar, innehåller åldersvarning för äldre och barn samt könskontroll.

Nu har Socialdepartementet och Sveriges Kommuner och landsting, SKL, precis givit Läkemedelsverket i uppdrag att utreda kvaliteten och funktionaliteten av dessa övriga funktioner för att se hur EES ska kunna användas bäst. I uppdraget trycker de särskilt på att systemet kan användas av läkare vid förskrivning och att det är viktigt att belysa vilka data som finns om hur de olika funktionerna i EES fungerar i klinisk praxis. Läkarförbundet välkomnar en utredning.
– Om Läkemedelsverket kommer fram till att vissa delar skulle kunna vara till nytta för vården så är det alldeles utmärkt att man försöker nyttja redan befintliga sy­stem för att inte behöva uppfinna hjulet på nytt, säger Mikael Rolfs.
Men det är långt ifrån säkert att det blir resultatet av utredningen.

– Jag tror inte att Läkemedelsverket kommer att komma fram till att EES räcker till för vårdens behov eftersom det inte omfattar slutenvårdsbehandling som är ett stort och viktigt problemområde. Dessutom är EES från början uppbyggt och anpassat till att finna problem vid expedition på apotek, inte för att fatta beslut i vården om behandling, säger Mikael Hoffmann, chef för stiftelsen NEPI, Nätverk för läkemedelsepidemiologi.
I så fall kan det bli en dyr erfarenhet, mycket dyr. På Apotekens Service AB vill inte Gunnel Bridell lämna ut några uppgifter om EES kostnader. En sammanställning som Läkartidningen gjort av publika uppgifter om kostnader av inköp, utveckling, underhåll och drift av EES sedan 2007 pekar dock på en totalsumma på över 500 miljoner kronor.
– Jag tycker att det är olyckligt att det har blivit ett sådant fokus på kostnaden när det gäller EES, medan man inte har haft samma fokus på projekt som vården har initierat, säger Gunnel Bridell.
– 500 miljoner för ett sy­stem som vi fortfarande fem år senare sitter och funderar på om det är till nytta, det är klart att det är väldigt mycket pengar, säger Mikael Rolfs.
– Jag kan dock förstå synen att vi har alldeles för dålig kontroll på hur mycket pengar som slängs i diverse IT-system på landstingsnivå och vad vi har för nytta av dem, men å andra sidan är ju EES offentligt finansierat precis som vården så det är klart att de ska tåla att förklara vad de använder pengarna till, säger han.
Han kan också ge lite perspektiv på kostnaden.
– CeHis [Center för eHälsa i samverkan, red:s anm] gör ju av med ungefär 250 miljoner per år på alla sina projekt. Allting med IT kostar, så jag har väldigt svårt att säga att det är fruktansvärt dyrt eller att det är pengar kastade i sjön. Däremot tycker jag att man borde ha tänkt innan man köpte in EES, säger han.
Men alla IT-projekt i vården har inte kostat skjortan.
– Hela Janus-projektet kostade 15–20 miljoner kronor och har fött fram SFINX, Janus förskrivarstöd, e-recept, Janus-webben och en massa andra grejer, säger Lars L Gustafsson.
Mikael Hoffmann håller heller inte med Gunnel Bridell om att det främst är kostnaden av EES som har kritiserats.
– Jag upplever inte att fokus i första hand har legat på kostnaderna utan på att det är ett amerikanskt system för apoteksexpedition som det finns vissa problem med att införa på en svensk apoteksmarknad och ännu större problem att införa i vården, säger han.
– I den mån man är kritisk eller ifrågasättande kring nyttan så tittar man naturligtvis också på kostnaden och jag tycker att det är en relevant fråga, säger han.