»Prioriteringar av kroniskt sjuka bör vara en kvalitetsindikator i primärvården«

– Nej, svarade socialminister Göran Hägglund på frågan, som också utgjorde rubriken för ett symposium på den medicinska riksstämman.
Under symposiet diskuterades om det finns risk för att grupper med stort behov av kontinuerliga primärvårdsinsatser, där patienter med typ 2-diabetes fick utgöra exempel, prioriteras ner på bekostnad av hög tillgänglighet för vanliga men mer alldagliga sjukdomstillstånd. Göran Hägglunds slutsats var att en effektivt genomförd vård skapar god tillgänglighet. Han upprepade också att förändringar tar tid och att ersättningssystemen spelar en viktig roll.
Carl Johan Östgren, professor och allmänläkare i Linköping, trodde däremot att det kan finnas en konflikt mellan tillgänglighet och god primärvård för patienter med typ 2-diabetes.
– Vårt jobb är att minska den överrisk för komplikationer som typ 2-diabetes medför.
Behandlingen spelar stor roll, fastslog Carl Johan Östgren och visade resultatet från en stor dansk studie där intensiv multifaktoriell behandling halverade risken för samtliga diabeteskomplikationer efter åtta år, jämfört med konventionell behandling (N Engl J Med 2008;358:580-93).
Carl Johan Östgren sa att Sverige har haft ett av världens bästa resultat av diabetesvården, något som berott på strukturerad sjukvård med fungerande team. Han pekade också på vikten av ett fungerade kallelsesystem.
– Typ 2-diabetes är i någon mån en klassjukdom. Den drabbar ofta resurssvaga, människor som inte spontant efterfrågar vård.
Utifrån det uttryckte han oro inför att flera vårdcentraler nu funderar på att sluta kalla patienter och i stället uppmana patienterna att själva höra av sig för uppföljningar.
– Vi behöver behovsstyrda prioriteringar av vården, den här gruppen efterfrågar inte alltid så mycket vård som de skulle behöva, sa Carl Johan Östgren.
Cecilia Björkelund, professor i allmänmedicin vid Sahlgrenska akademin i Göteborg, var också skeptisk till om primärvården utifrån vårdvalsmodellen förmår ge de kroniskt sjuka den vård de behöver.
– Vårdvalet ger undanträngningseffekter som det är utformat nu, sa Cecilia Björkelund.
Hon räknade upp några exempel på var detta sker: i system där många, korta besök premieras, i system som inte premierar samverkan över vårdnivåer och huvudmannagränser, i system som inte premierar prevention och i system som premierar hög tillgänglighet.
Hon såg lösningen i effektiva kontrollsystem.
Flera gånger återkom Cecilia Björkelund till vikten av kontinuitet.
– God tillgänglighet förutsätter inte kontinuitet, men kontinuitet förutsätter god tillgänglighet.
Hon sa också att det är svårt att mäta vad som verkligen är kvalitet i primärvården, det finns en risk att man letar på fel ställe och mäter sådant som är lätt att mäta.
– Prioriteringar av kroniskt sjuka bör vara en kvalitetsindikator i primärvården.