– Det har inletts förundersökning avseende sex konkreta uppgifter som lämnats i intervjun. Mer kan jag inte säga just nu, med hänsyn till förundersökningssekretessen.
Det säger förundersökningsledaren, chefsåklagare Håkan Roswall vid Åklagarmyndighetens riksenhet för polismål.
Några saker är dock klara; misstankarna rör polis eller poliser, inte åklagare, och det aktuella brottet är tjänstefel. Straffet för tjänstefel är böter eller fängelse i upp till två år. Om brottet är ringa är det straffritt.
Hur länge dröjer det innan du beslutar om åtal eller ej?
– Polisens akt är på 1 907 sidor, så det tar ett tag bara att gå igenom den, och sedan ska jag vidta ett antal utredningsåtgärder. Det kan ta tre, fyra, kanske fem månader, tror Håkan Roswall.
Intervjun med den friade narkosläkaren, som Läkartidningen publicerade den 21 december (nr 51–52/2011), fick stort genomslag, både i andra medier och hos granskande myndigheter.
På julafton berättade Rikspolisstyrelsens chefsjurist, Eva-Lotta Hedin, att hon beslutat att anmäla fallet till Polisens internutredningar, som sedan slussade anmälan vidare till den särskilda åklagarenheten för polismål.
»Det finns beskrivningar i läkarens redogörelse som gör att jag anser att det finns anledning för avdelningen för internutredningar att granska om fel har begåtts«, skrev Eva-Lotta Hedin på polisens webbplats. »Det är väldigt viktigt att alla som berörs i en förundersökning blir korrekt och rättssäkert behandlade. Läkarens påståenden om att ha blivit illa behandlad måste därför utredas. Rikspolisstyrelsen skulle även välkomna om Justitiekanslern beslutar att granska ärendet, utifrån de anmälningar som gjorts.«
En liknande önskan om att JK ska granska fallet uttrycktes av riksåklagare Anders Perklev. På Åklagarmyndighetens webbplats skrev han den 23 december: »Jag välkomnar om JK beslutar sig för att granska om några fel har begåtts av åklagare eller av någon annan aktör i ärendet. Jag tycker att det är lämpligare att en sådan granskning görs av JK såsom oberoende myndighet än att den sker inom ramen för min egen tillsynsverksamhet.«
Justitiekanslern (JK) har fått in tre anmälningar i ärendet. Efter jul sa JK Anna Skarhed till Läkartidningen:
– Vi kommer självklart att titta på det. Men förmodligen avvaktar vi tills den utredning som redan initierats av polis och åklagare är färdig.
Hur lång tid tar det?
– Fallet är exceptionellt, vi måste vara noggranna. Det kommer att ta tid, men det måste få ta tid – troligen minst ett halvår.
– JK:s uppgift är främst att titta på om det finns några systemfel som gör att vi kan lära för framtiden, sa Anna Skarhed. Det är inte myndighetens primära uppgift att hänga någon – vilket inte hindrar att vi kan kritisera om vi ser att enskilda begått felaktigheter.
Anders Perklev kommenterar:
– Jag välkomnar att JK vill göra en granskning, men det återstår att vi klargör vilken granskning som görs av vem, så att vi inte skapar parallella granskningar. Jag ska stämma av med JK.
Anders Perklev ska själv gå igenom fallet ur principiell synvinkel, något han bestämde sig för redan i november. Han ser det som »mycket angeläget att klarlägga vilka slutsatser som kan dras av ärendet och vilka åtgärder som kan behöva vidtas för att säkerställa att framtida liknande fall handläggs på ett både effektivt och rättssäkert sätt«, skrev han på Åklagarmyndighetens webbplats den 23 december.
Den 3 januari hade han börjat titta på handlingarna, men det kommer att ta tid. Det kan bli klart under våren. Än vill han inte dra några slutsatser.
– En fråga värd att titta på är hur man kan inhämta och tillgodogöra sig tillförlitliga medicinska bedömningar, för sådana bedömningar är inget åklagaren själv kan göra. Åklagaren är helt beroende av expertkunskap.
Den 10 januari ska Anders Perklev ha ett första möte med myndighetscheferna för Socialstyrelsen och Rättsmedicinalverket.
– Så får vi se vad det leder fram till.
En annan fråga han funderar på är vad som gjorde att debatten kom att handla mycket om smärtlindring och behandling i livets slutskede, snarare än det som den rättsliga prövningen gällde. Det var olyckligt, tycker han, det skapade oro i läkarkåren.
– Har något fallerat i kommunikationen? undrar han.
