Redan 2009 sa socialminister Göran Hägglund att han ville ha en nollvision för vårdskador. I slutet på 2010 upprepade han detta och satsade 400 miljoner kronor som skulle delas ut till de landsting som uppfyllde vissa patientsäkerhetshöjande krav. Sedan dess har flera hakat på och när Sveriges Kommuner och landsting arrangerade den senaste patientsäkerhetskonferensen var temat just nollvisionen. Men Göran Kecklund tror att det alltid kommer att begås fel.
– Man kommer inte att kunna skapa sådana villkor där människor alltid är på topp och allting fungerar jättebra; rutinerna, samarbetet … Vården är en sådan miljö. Misstag kommer alltid att finnas och de kan dessutom vara lärorika.
Göran Kecklund menar att det också gäller trafiken, där riksdagen 1997 beslutade att målet för trafiksäkerheten i Sverige ska vara att ingen ska dö eller skadas för livet i trafikolyckor.
– Jag tror inte att det är någon som tror på den nollvisionen heller. Om det verkligen var väldigt viktigt, då skulle vi kunna åstadkomma det redan idag genom att ingen fick köra mer än 50 km i timmen, att man förbjöd nattkörning eller automatiserade bilkörning.
En sådan drastisk åtgärd är enligt Göran Kecklund ännu svårare att tänka sig inom vården.
– Om man bestämde sig för att inte operera på natten så kanske vi skulle kunna få färre felhandlingar, men det kanske också skulle vara fler patienter som dog för att de inte opererades akut, men då skulle det i alla fall inte vara ett misstag under operationen …
Göran Kecklund tror ändå att nollvisionen kan vara inspirerande när man brinner för frågan och känner ett stort engagemang moraliskt. Dessutom kan en nollvision leda till att säkerhetsfrågan får mer uppmärksamhet och att sjukvården satsar mer resurser på att förbättra patientsäkerheten.
– Men jag som forskare har min bild av hur människan fungerar, alla begränsningar och vår samverkan med annat. Och då ser jag inte hur en nollvision skulle kunna vara genomförbar. Men det är möjligt att det är bra att ha sådana orealistiska mål för det får människor, alla aktörer, att gå åt ett och samma håll.
