Socialstyrelsen har under 2011 granskat hur de nya föreskrifterna för ST har påverkat kvaliteten i ST-utbildningen. En enkät har besvarats av 580 ST-läkare som påbörjade sin ST 2007. Detta har kompletterats med diskussioner i fokusgrupper bestående av handledare, studierektorer respektive verksamhetschefer samt intervjuer med representanter för vårdgivarna.
Ett återkommande problem som man pekar på är att målbeskrivningarna är otydliga, i synnerhet de som rör de specialitetsövergripande målen. Detta leder till att specialitetsföreningarna gör olika tolkningar, något som enligt Socialstyrelsen kan leda till olikheter i utbildningen och kompetensen.
Många ST-läkare lyfter fram att produktion prioriteras före utbildning. Tre av tio ägnar ingen tid alls åt självstudier, och två av tre får handledning mindre än en gång i månaden. Var fjärde ST-läkare anser att de får handledning för sällan, och samtliga målgrupper efterlyser mer schemalagd handledning och fastställda miniminivåer för antalet handledningstimmar.
Många studierektorer tycker samtidigt att de teoretiska inslagen blivit för många och minskat tiden för praktiska moment.
Enkäten visar att ungefär var femte ST-läkare sällan eller aldrig dokumenterar sin uppnådda kompetens. Tidsbrist, men även att kraven på vad som ska dokumenteras är otydliga, anges som skäl. Även handledare och studierektorer anser att dokumentationskraven är ett problem.
Ett särskilt problem som några vårdgivare lyfter fram är att det är svårt att värdera utländska ST-läkares kompetens. Som Läkartidningen tidigare rapporterat (LT 51–52/2011) ger Socialstyrelsen ofta ansökningar om specialistbevis från utländska läkare bakläxa på grund av att de är ofullständiga, vilket leder till utdragna handläggningstider.
