Redan år 2000 anmälde Ture Ålander sin husläkarmottagning till ett första pilotförsök med journalinformation via Internet, anordnat av landstinget i Uppsala. Han var intresserad av IT, men framför allt av hur det nya verktyget skulle kunna påverka sjukvården.
Efter några pilotförsök – och ett stopp framtvingat av Datainspektionen – kunde han 2005 starta i större skala. Alla hans omkring 2 200 listade patienter erbjöds att delta och cirka tjugo procent, 433 personer, tackade ja.
Hur skiljde sig deltagarna från hela patientgruppen? Det finns en uppfattning att nättjänster främst lockar yngre, men så var det inte här. Fördelningen på kön och ålder var i stort sett likadan som i hela patientgruppen; i båda grupperna var den vanligaste åldern 55–60 år.
Däremot fanns en annan skillnad mellan grupperna, berättar Ture Ålander:
– De som deltog i försöket hade i större utsträckning någon kronisk sjukdom, som förhöjt blodtryck eller diabetes. De hade helt enkelt större intresse av att gå in i journalen oftare.
Deltagarna fick ett så kallat Vårdkonto med säker inloggning. Med detta fick de tillgång till sina journaler från Ture Ålanders mottagning, men också uppgifter om bland annat överkänslighet, läkemedel, planerade besök, sjukskrivningar och så vidare. Det fanns också länkar till Akademiska sjukhusets administrativa system och till informationskällor som Patient-Fass och InfoMedica.
Att introducera det nya systemet gick förvånansvärt lätt, säger Ture Ålander. Den flod av frågor om hur det hela fungerade, som han hade väntat sig, uteblev nästan helt. Och nu fanns ett nytt sätt att hålla kontakt med patienterna, säger han:
– Jag har alltid tyckt att det känts konstigt att plita med en journal för mig själv. När patienten får tillgång till den blir den en ytterligare behandlingsmöjlighet, en förstärkning av konsultationen. Många ser läkarjournalen som något mystiskt och tabubelagt. Öppenhet kan skapa bättre förtroende mellan patient och läkare.
Vetskapen om att patienten kan läsa journalen har påverkat hur han skriver den, framhåller han:
– Jag har blivit mer systematisk och noggrann. Jag har också ändrat lite i bedömning och åtgärd, så att det blir mer förhållningsorder riktade till patienten: »Bör kolla blodtrycket hemma«, »Kontakta oss om sex månader« och så vidare. Många glömmer ju vad som sagts på läkarbesöket, särskilt om det är ett obehagligt besked.
Problemet med oroande provsvar och anteckningar i journalen löstes med att Ture Ålander måste signera dem innan de blev tillgängliga. På så sätt hann han kontakta patienten först.
När Vårdkontot introducerades, ledde det till en början till lite fler läkarbesök än genomsnittet. Men efter en tid sjönk det, så att de som har Vårdkonto i stället har lite färre läkarbesök än de andra listade patienterna. Ture Ålander ser det som ett tecken på att systemet kan ge besparingar, när patienterna sköter mer av vården själva.
Nu när hela landstinget i Uppsala län ska satsa på nätjournaler till patienterna, kan inte Ture Ålander vara med. De vårdgivare som vill delta måste ha samma journalsystem som landstinget numera har, och det vill han inte, eftersom det journalsystem han nu har innehåller funktioner som landstinget sknar, till exempel barnhälsovårdsjournal.
Att en patient får tillgång till journaler från många olika håll, i stället för bara från sin egen husläkarmottagning, kan skapa problem, tror han: problem med att förstå vad det står, och problem med för mycket information. Men i grunden är Ture Ålander positiv till satsningen:
– Genom att förfoga över journalen kan patienten ta den med sig och visa den vid besök hos andra läkare. Patienterna löser då själva sekretessen.
– Bättre kommunikation mellan patienter och vårdgivare kan göra sjukvården bättre. Exempelvis skulle patienten kunna föra en egen, separat patientjournal, där han eller hon kan notera blodtryck, blodsocker eller andra relevanta data. Patienten avgör själv vem som är behörig att se detta. Om patienten upptäcker något fel i läkarens journal, kan han eller hon skicka ett meddelande och begära ändring. Det blir journalerna bättre av.
– I grunden är det bra att patienterna får större möjlighet att ta personligt ansvar. Men de som är oroliga ska inte tvingas att gå med. De ska få lika bra vård ändå.
»När patienten får tillgång till den blir den en ytterligare behandlingsmöjlighet«, säger Ture Ålander, läkare med lång erfarenhet av att låta patienter läsa sin journal via Internet. Foto: Mikael Wallerstedt
