Kvinnliga läkare har haft en bättre löneutveckling än männen, enligt den senaste lönestatistiken. Men löneskillnaderna mellan könen består. Även mellan män och kvinnor på samma befattning.

– Vi vet att det finns osakliga löneskillnader. Det har vi plågats av i många år. Det har med könsmaktsordningen att göra, det är multifaktoriellt och har till exempel att göra med skillnad i ansvar för familj, om man gillar att diskutera lön och så vidare. Men löneutvecklingen är förhoppningsvis ett tecken på att skillnaderna håller på att utjämnas, säger Läkarförbundets ordförande Marie Wedin.

En kvinnlig läkare tjänade i november 2011 i genomsnitt 5 900 kronor mindre i månaden än en manlig läkare, enligt den senaste partsgemensamma lönestatistiken för läkare i landstingssektorn.
En del av denna skillnad kan förklaras med att fler män än kvinnor finns på högre befattningar. Men även inom samma befattning kvarstår en löneskillnad mellan könen. Det gäller även bland läkare i början av karriären. Manliga ej legitimerade läkare/vikarier har i snitt 902 kronor mer i månaden än sina kvinnliga kolleger. Motsvarande skillnad till männens fördel är för AT-läkare 395 kronor och för legitimerade läkare/vikarier 2 038 kronor.

För chefer på mellannivå är skillnaden i kronor något större. Männen har i snitt 2 517 kronor högre månadslön.
Denna löneskillnad till männens fördel gäller alla befattningsnivåer utom en, den allra högsta, »läkare/chef direkt underställd styrelse«. Här tjänar kvinnorna i snitt 4 608 kronor mer. Men bakom denna siffra finns endast 47 individer, 34 män och 13 kvinnor, en liten andel av de närmare 19 000 individer vars löner den aktuella tabellen bygger på.
Tabellen rör löneutvecklingen mellan 2010 och 2011 för de individer som inte bytt befattning under den tiden. De kan dock ha bytt arbetsgivare. Löneutvecklingen för samtliga som ej bytte befattning var 3,9 procent mellan 2010 och 2011. Det kan dock vara en något missvisande siffra. Lägstanivån för den senaste lönerevisionen var 1,5 procent.
– Vi vet att våra lokalföreningar inte fick mycket mer än det, säger Läkarförbundets chefsförhandlare Karin Rhenman.

En del av förklaringen, enligt Karin Rhenman, till att löneutvecklingen ser större ut än så, är att siffrorna för uppskattningsvis en femtedel av medlemmarna innefattar två lönerevisioner i stället för en, eftersom 2010 års lönerevision för många inte blev klar i tid.
En annan förklaring till att siffran avviker från lägstanivån i revisionen är att en del av löneökningen skett utanför den årliga revisionen. En del kan ha fått högre lön för att de bytt arbetsgivare, påpekar Karin Rhenman.
Löneutvecklingen för kvinnor var 4,1 procent och för män 3,7 procent. Fördelat på befattning var löneutvecklingen störst för AT-läkare, 8,8 procent, och lägst för överläkare med visst ansvar, 3,2 procent.
Löneutvecklingen för samtliga blir lägre, 2,7 procent, om man beräknar den på hela kollektivet respektive år och inkluderar även de som bytt befattning eller slutat eller börjat arbeta under året. Även då ligger kvinnors löneutveckling högre än männens, 3 procent jämfört med männens 2,6 procent.

Lönenivåerna per november 2011 är tillgängliga för alla medlemmar i Läkarförbundet på Sacos Lönesök, se slf.se under Lön och villkor. För förtroendevalda finns extramaterial.


Om tabellen är svårläst, se tabellen i bifogad pdf.